Ängelholms kommun går över gränsen

Jag brukar använda min blogg som ventil för att vädra sådant som inte rör kommunpolitiken, där jag ju har mitt formella uppdrag för Sverigedemokraterna i egenskap av kommunfullmäktigeledamot och lokal partiordförande. Nu ska jag dock göra ett undantag. Det här inlägget handlar om min egen hemkommun och om politiken där, även om jag förvisso inte tycker att frågan borde beröra kommunal politik överhuvudtaget.

Ängelholms kommun med kommunalrådet Åsa Herbst (M) i spetsen, har engagerat sig i ”fallet Mustafa” (namnet fingerat av media). Ärendet handlar om en enskild asylsökande yngre man (uppgiven ålder 17 år), som migrationsverket beslutat utvisa. Ängelholms kommunledning har därför ingripit med ”krav” på att migrationsverket skall häva sitt beslut.

Varför? Vad vet Ängelholms kommunledning som migrationsverket inte vet? Vad är det som gör att just den här individen särbehandlas framför alla andra, genom turen att ha blivit handplockad för ett politiskt utspel av denna sort? Hur bygger man ett rättvist system om politiker ska lägga näsan i blöt i myndighetsbeslut, för att påverka på ett otillbörligt sätt just när det råkar passa?

Kommunalrådet Åsa Herbst motiverar i stil med att det är en trovärdig kille, att han sköter sig bra, och att han inte blivit tillräckligt hörd. Jag kan bara se subjektiva, känslomässiga bedömningar från Herbsts sida här, där hon väljer att lägga kraft på ett enskilt fall, trots att ingenting tyder på att det ens handlar om något särskilt ömmande fall, utan snarare om ett rent standardfall. Jag kan garantera att inte en enda person som söker uppehållstillstånd i Sverige blir nöjd med ett avslagsbeslut, och att det aldrig råder brist på ömmande skäl i något enda fall.

Den som kommer från ett land präglat av krig och oro och som verkligen har stark vilja att få stanna i Sverige, är väl närmast en idiot om han (ja, jag behöver ju inte gardera med ”hon” vad gäller dessa s.k. ”flyktingbarn”, för de är ju aldrig flickor) inte använder varje möjlighet inkl. vita och svarta lögner, för att slippa skickas tillbaka och få sitt flyttförsök till ett trevligare land slaget i bitar. Den svenska asylpolitiken har ju visat att det lönar sig!

Vad de har möjlighet att spela på är förstås missförhållandena i sina hemländer, men hur svårt det än är att finna hårda bevis för deras sak, så är det exakt det som måste till för att kunna skipa rättvisa kring vem som skall få stanna i Sverige, som temporär eller permanent lösning. Kräver vi inte bevis så blir det ett lotteri!

Jag kan inte utesluta att jag själv hade ljugit om jag varit i deras kläder. Dock är det ju så att asylpolitiken syftar till att ta emot dem som behöver skydd. Det kan aldrig bli någon rättvisa om hörsägen och känslor tillåts dominera sådana bedömningar. Ingen som är vid sina sunda vätskor kan heller föreslå att migrationsverkets avslagsmöjlighet helt borde slopas. Om det är vad Åsa Herbst menar så är hon i fel parti och borde byta till MP eller V istället, som i än högre grad än M står för den sortens öppna flodportar vad gäller asylinvandringen.

Trots att Sverige har Europas troligen mest liberala regler för asylinvandring, så väljer migrationsverket ibland att besluta om avslag. Jag har inte något stort förtroende för migrationsverket och deras beslut, men de är trots allt den myndighet vi har för att hantera bl.a. asylansökningar. Deras beslut måste gälla och respekteras. Gillar vi dem inte, så är den politiska metoden att ifrågasätta regelverken, eller på kommunal nivå att bedriva opposition mot den politik som skapar regelverken för befintliga beslut.

Det måste rimligen finnas mycket goda orsaker till att en politisk kommunledning försöker köra över ett redan fattat myndighetsbeslut. Att de gör det i ett enskilt ärende som detta gör det hela än mer kontroversiellt. Normalt går sådant under beteckningen myndighetsutövning.

Man kan vända på fallet för att få en hypotetisk men intressant parallell, genom att belysa ett rent motsatsfall. Anta att en asylsökare i en sverigedemokratiskt styrd kommun beviljas uppehållstillstånd av migrationsverket, trots att kommunledningen (med eller utan goda skäl) upplever att asylsökaren inte borde fått uppehållstillstånd. Hur hade jag ställt mig då?

Jag hade i det läget troligen efterlyst någon slags agerande från den politiska ledningen, men om vi drar parallellen fullt ut, så är ju i det läget Sveriges invandringspolitik bestämd av Sverigedemokraterna (liksom den nu är bestämd av Moderaterna). Den självklara vägen hade då varit för den kommunala SD-ledningen att kontakta sina överordnade för att se var regelverken brister, eftersom de inte varit nöjda med hur just detta fall (inom den egna kommunens gränser) hanterats. Att den kommunala SD-ledningen skulle engagerat sig i det enskilda fallet för att försöka få till stånd en utvisning i strid mot gällande regler och myndighetsbeslut, skulle varit ett främmande agerande politiskt sett. Likaså är nu det moderata agerandet i Ängelholm ett politiskt sett väldigt främmande sätt att agera.

Mikael Ribbenvik som är rättschef på migrationsverket, rekommenderar politiker (specifikt kommunalrådet Åsa Herbst) att använda ett annat förfaringssätt, och yttrar följande i Helsingborgs Dagblad:

— Är man inte nöjd med rättssystemet får man vända sig till politikerna, och där har hon som kommunalråd en utmärkt plattform. Hennes parti innehar ju ministerposten på området och stod bakom lagstiftningen när den infördes.

Ärendet kan inom kort bli föremål för interpellation eller fråga från Sverigedemokraterna, i Ängelholms kommunfullmäktige.

Länkar:
Politisk ”kamp” för Mustafa
Därför vill myndigheterna skicka hem Mustafa (HD)
Bloggen Politiskt inkorrekt

Skäggebarnen

Jag fick ovanstående satiriska och tänkvärda film från Uncle Bob, om asylindustrin och de s.k. ”flyktingbarnen”.

Att människor i den fattiga världen vill flytta till den rika världen är inget konstigt i sig. Så har det alltid varit. Skillnaden i dagsläget är att rörligheten har ökat, förutsatt att man har pengar förstås. En annan skillnad är att antalet människor i fattiga länder ökat explosionsartat.

Klandervärdet mot de ca 15-30-åringar som kommer hit och av svensk press och politiker benämns som ”flyktingbarn”, är rätt lågt som jag ser det. Jag hade kanske själv gjort ett försök om jag varit i 25årsåldern och sett en chans att lura mig till en plats i ett mer välordnat land med en naiv utlänningspolitik, genom att kasta mina papper och hitta på en rejäl gråtvals, vem vet? Särskilt stor hade väl risken varit om jargongen i hemlandet varit att det inte bara handlade om ett välordnat land, utan om paradiset på jorden.

Men förhoppningsvis hade jag då åtminstone haft vett att visa lite tacksamhet, och känt ett behov att kompensera mina samvetskval efter de ogenomskådade lögnerna, genom att göra allt för mitt nya land. Inte ens ett evigt socialbidrag kan hindra drömmar av guld från att förvandlas till en verklighet av sand.

Återigen måste poängteras att det är den förda politiken som står i fokus. Sveriges regering för en utlänningspolitik så naiv och oansvarig att den gränsar till landsförräderi. Den opposition som finns mot eländet, väntar ännu på att kunna verka inifrån, d.v.s. från riksdagen. Asylbarnet Mohammed 27 år från Somalia, är en bricka i ett spel. Bovarna är 349 ryggradslösa riksdagspolitiker!

10-talet kan vara det sista decenniet vi har chansen att vända utvecklingen. Om i skrivande stund 260 dagar står avgörandet i svenska folkets händer. Det förtjänar å det minsta en livskraftig opposition mot den eländiga 7-klöver som i nuläget ockuperar Sveriges riksdag.

Relaterat:
”Flyktingbarn” tjuvåkte X2000 (SvD)
…Även i HD
Vad var det vi sa, det finns inte plats! (SvD)
Sävsjöbor rasistanklagas av tidningen Dagen, efter kritik mot prästs agerande i ”flyktingbarn”-frågan

Svensk asylantpolitik ett korthus

Migrationsminister Tobias Billström erkänner:
Svensk asylantpolitik är ett korthus som riskerar att rasa ihop precis när som helst. P.g.a. det stora antal unga män, med och utan skägg, kallade ”ensamkommande flyktingbarn” som önskar invandra till Sverige, riskerar det hela mycket riktigt att krackelera ihop.

Billström får det att låta som om det är kommunerna det hänger på. ”Bara” 100 av 290 kommuner vill ju ta emot dem. Men om antalet ökar då? Det skulle ju snabbt kunna femdubblas, efterhand som ryktena om den naiva svenska inställningen sprider sig i länder där fattiga gärna utvandrar till den rikare delen av världen. Vad tänker sig Billström då, när kommunerna inte räcker till?

Det är förstås bara dumheter att den här frågan handlar om kommunerna. Det är den svenska asylantpolitiken på riksnivå som är ohållbar. Det måste vara steg 1 att se till att antalen som söker sig till Sverige och beviljas uppehållstillstånd minskar dramatiskt. Men för det behövs en kraftfull invandringspolitik och för det behövs helt nya krafter i Sveriges riksdag. Rösta rätt 2010.

Wallmark (M) blundar med båda ögonen

Moderaternas Hans Wallmark har i en artikel i norska Dagbladet anklagat Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen för populism och för att blunda med ena ögat, eftersom hennes parti uppmärksammat de svåra problemen i Malmös Rosengård och att partiets stortingsgrupp planerar ett studiebesök där.

Wallmark försöker sprida en ensidig bild av att FrP endast är ute efter att stämpla Malmö som islamiserat. Så är det inte. FrP’s mål är att bilda sig en helhetsuppfattning om situationen i Malmös problemområden, med syfte att lära av problematiken där, så att de kan verka för att situationen inte skall upprepas i norska städer. Skulle FrP då, likt svenska moderater, blunda för den tilltagande islamiseringen som uppstått och tilltar i Malmö som följd av obefintlig integrationspolitik kombinerat med skyhög invandring från muslimska länder under lång tid, så kunde de ju lika gärna stanna hemma.

Vad som bl.a. väckt FrP’s intresse för Malmö är den relativt färska rapporten Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö, som Magnus Ranstorp och Josefine dos Santos, båda forskningschefer på FHS/CATS, är författare till. I regeringen så har åtminstone integrationsminister Nyamko Sabuni visat intresse för rapporten och inte omedelbart avfärdat den med sedvanliga stämplar.

Det svenska etablissemangets politiker ser annars sällan med blida ögon när någon för dem utomstående yppar kritik mot den svenska massinvandringspolitiken och dess negativa effekter. Det är kanske inte så konstigt, eftersom samtliga nu sittande svenska riksdagspartier fört samma oansvariga politik i decennier. Deras strategi är att när någon för upp relaterade frågor, så skall locket helst slängas på omedelbart. Istället för att debattera den verkliga problematiken, stämplas budbärarna som rasister, främlingsfientliga, populister m.m, oavsett om den besvärade riksdagspartiföreträdaren företräder Moderaterna eller Vänsterpartiet. Möjligen är de senare lite mer ärliga, eftersom de åtminstone är raka och aldrig viker från att stämpla öppenhet gentemot invandringsproblem som rasism, medan Moderaterna mycket väl kan kasta stämplar mot invandringskritiker ena stunden, för att i nästa stund försöka sno deras idéer i jakt på icke så lättlurade väljare. DET, Hans Wallmark, är ett konkret exempel på populism!

Vad beträffar den senaste problematiken i Malmö kring Davis Cup-matchen och Israelhatet som där kom till uttryck från vänster- och palestinagrupper, så har Wallmark givetvis rätt i att Malmös socialdemokrater bär ett stort ansvar för lägesutvecklingen. Wallmark är däremot väldigt snabb med att vilja friskriva muslimska grupper från ansvar. Själv tycker jag, tvärtemot Wallmark, att problemets orsaker skall letas överallt, inte enbart bland politiska motståndare. Även tongivande icke-partipolitiska organisationer spelar avgörande roll för utvecklingen i Malmö, icke minst muslimska organisationer, som vi vet företräder ett ökande antal medlemmar med en extremt negativ syn på Israel som stat och i många fall även på judarna som etnisk grupp.

Avslutningsvis vill jag kritisera tonen i Hans Wallmarks artikel i norska Dagbladet. Det är en sak att avfärda ett litet parti utan riksdagsrepresentation med stämplar som ”populister” och annat. Det visar likafullt bristande debattvilja och politiskt högmod, men i viss mån får myggor finna sig i att avfärdas av elefanter. Här har Hans Wallmark vägrat debattera sakfrågan och istället angripit ledaren för Norges näst största parti, tillika statsministerkandidat, för att vara en populist. Jag tycker det är oartigt och odiplomatiskt, kanske rentav oansvarigt. Ledande svenska politiker som uttrycker sig ignorant mot andra länders ledande politiker, riskerar att skada förhållandet mellan länderna.

Danska LO öppna om problemen

Danska LO presenterar i sitt veckobrev A4 en undersökning med rubriken Olikheten mellan danskar och invandrare slår allt.

Undersökningen visar att den olikhet befolkningen i Danmark ser som den mest påtagliga i samhället, är skillnaden mellan etniska danskar och invandrare. 73% av de tillfrågade svarar att de upplever skillnaden mellan danskar och invandrare som stor eller mycket stor.

Flera olikhetskriterier har undersökts på samma sätt. Den klassiska skillnaden mellan fattiga och rika, som genom tiderna förmodligen varit det som människor i hela västvärlden upplevt som det mest påtagliga olikhetskriteriet, får se sig passerat. 68% av de tillfrågade svarade att de upplevde den skillnaden som stor eller mycket stor.

Hade en sådan rapport kunnat presenteras av svenska LO? Det är inte troligt, men en slags omsvängning har skett även i Sverige, som väl snarast kan beskrivas som Ur askan i elden. På 90-talet gick det överhuvudtaget inte att yppa att det fanns problem kopplade till invandringen, utan att rasiststämpeln kom farande. Med det senast decenniets tilltagande problem, har det blivit möjligt. Förutsättningen är dock att problemen skylls på svenskarna, ev. blandat med bortförklaringar kopplade till klasskamp, könsmaktsordning och annat vänsterflum.

Den rapport danska LO presenterar, skyller inte på någon. Däremot präglas den av stor öppenhet kring problemen och dess orsaker. I sista stycket läggs en politisk aspekt på problemen, men utan den socialistiska propaganda vi är vana att se när svenska LO presenterar rapporter. Kritiker och företrädare för regeringen (borgerlig med DF-stöd) får komma till tals på lika villkor.

Danska LO ger intryck av att vara det som svenska LO en gång var – en fackförening av och för folket.

Lennart Petterson (c) svarslös

Den här otäcka bilden bör ge Lennart Pettersson en tankeställare om den bruna last hans parti har i bagaget…

Trots assistans från en sjuklöverkollega i Bjuv och trots förmånen av slutreplik i Hd’s debatt, lyckas Lennart Pettersson (c) inte presentera något svar på Erik Almqvists sakliga ifrågasättande av Lennarts enögda vurmande för vårt alltmer avsvenskade och mångkulturella samhälle. Istället ser vi åter en klassisk uppvisning i frustrerat tillkortakommande där argument (brist på) ersätts av floskler, plattetyder och med den förolämpning som det innebär att kalla någon, eller ännu värre en hel grupp kollektivt, för främlingsfientlig. Pettersson försöker även kleta på oss sverigedemokrater en massa andra groteska åsikter som vi inte har.

Erik Almqvists siffror och argument bemöts inte. Lennart Pettersson försöker istället blanda bort korten genom att ta upp den totala invandringen till Sverige sedan 60-talet. Han hade varit välkommen att presentera den dåvarande arbetskraftsinvandringens troliga plus mot dagens tärande massinvandringsminus, men han gör inga ansatser. Vad som är ämnet för diskussionen är dessutom de nutida problemen och de senaste 25 årens oansvariga invandringspolitik, som Alliansen och Socialdemokraterna bär ett tungt gemensamt ansvar för.

Sverigedemokraterna saknar resurser att tillsätta egna forskningsutredningar kring invandringens kostnader. Vad vi gör är däremot att sätta ljuset på de seriösa, genomarbetade utredningar som redan gjorts och kommer att göras. Erik Almqvist presenterar i sitt debattinlägg regeringens egen utredning för invandringens nettokostnader, gjord av Jan Ekberg 1991. Ekberg presenterar där siffran 40 miljarder som årlig nettokostnad för invandringen. Andra forskare har presenterat högre siffror och Ekberg själv justerade upp sin siffra i slutet av 90-talet. Lennart Petterssons undlåtande att kommentera Ekbergs siffror eller presentera andra siffror i försök att kontra Eriks argument, vittnar om svaghet, för att inte säga kapitulation.

Almqvist ger Pettersson ett bra svar på frågan vilket Sverige Sverigedemokraterna vill bevara: ”Det svenska samhället som ännu är normerande i Sverige”. Till detta fnyser Pettersson något om att äta pizza och kebab och sitta på uteserveringar och därefter kommer något om spritmissbruk sedan vikingatiden. Djup nog att tänka sig svenskhet som värnandet av humanistiska värderingar (som vi i mycket har gemensamma med övriga västvärlden), vårt rika svenska kulturarv, vår nationella samhörighetskänsla och vårt unika välfärdssystem som bygger på att beakta alla medborgares värde lika (och vars frambyggnad i mycket motverkades av hans gamla centerparti, då med annat namn och stundom med kraftiga bruna stänk), finns inte i Petterssons snäva och oikofobiska världsbild.

”Vi behöver influenser från andra länder och vi ska självklart ta till oss det som är positivt.”

Sverige har alltid haft invandring och kommer alltid att ha invandring. Sverige har alltid påverkats av influenser utifrån och kommer alltid att påverkas av influenser utifrån. Sverige har också och kommer också alltid självt att påverka andra länder med utvandring och influenser från vårt samhälle. I dagens värld är människors rörlighet större än någonsin tidigare, på gott och ont. Det ställer krav på en ansvarsfull invandringspolitik som verkar långsiktigt och sätter Sveriges bästa i fokus. En sådan invandringspolitik ställer även hårda men rimliga krav på dem som invandrar till Sverige – krav som många skötsamma invandrare aldrig ens behöver påminnas om, utan som de uppfyller ändå! En sådan invandringspolitik finns inte i dagens Sverige och stöds heller inte av vare sig allianspartierna eller de rödgröna.

”Det är fullständigt tomma ord!”

Här har vi det slutliga beviset för att Lennart Pettersson inte förstår ett dugg av Sd’s politik. Men munnen den går ändå.

Sverigedemokraternas modell bygger, precis som Erik Amlqvist säger, på delaktighet och gemenskap och att den bästa välfärden uppnås i ett samhälle där människor känner gemenskap och ömsesidig respekt. Hade sverigedemokraterna haft en annan grund, så hade jag inte varit sverigedemokrat. Det är jag för att jag tror på de värden och värderingar som Erik sätter fingret på.

”Sd:s politiska budskap har syftet att skapa konflikter mellan olika grupper. Det är också att inte vilja ha hit människor som kommer från andra länder. Är detta att skapa gemenskap och ömsesidig respekt? Sd är och förblir ett främlingsfientligt parti.”

Det är riksdagspartiernas groteska nidbild av Sd som har syftet att skapa konflikter och segregation mellan olika grupper – och som tyvärr i viss grad också uppnår den effekten. Vi ska helt enkelt straffas för att vi har mage att ifrågasätta, enligt medeltida recept för häxprocesser. Genom att underhålla och upprätthålla rädsla och fördomar mot en politisk motståndare hoppas man kunna behålla makten. Att utsatta grupper, som t.ex. invandrargrupper som ännu är dåligt insatta i svensk politik, mår illa och blir skrämda eftersom de inte klarar att värja sig mot skrämselpropagandan, betyder ingenting för den cyniska politiska adel som Lennart Pettersson representerar.

Att presentera vulgärbilder av politiska motståndare (eller av andra grupper i samhället – Hitler använde det t.ex. mot judarna) är ingen teknik som Lennart Pettersson hittat på själv. Sådant förekommer och har förekommit i alla samhällen präglade av låg toleransnivå och/eller bristande demokrati, moraliskt sönderfall, de styrandes översittarmentalitet o.s.v. Vi sverigedemokrater kommer aldrig att vika för sådant, utan i den mån vi upptäcker påhopp och lögner riktade mot oss alltid gå i svaromål, presentera vår politik, och spräcka den politiska adelns spykänsleframkallande präktighet.

”Centerpartiet säger att alla människor är olika men alla har lika värde och rättigheter. Det är skillnad det!”

Säger… bra att du fick med det ordet. Säger en sak, gör en annan.

Jag kommer aldrig sänka mig till Lennart Petterssons sandlådenivå där politiska meningsmotståndare dras kollektivt i skiten och förses med personkränkande stämplar. Därför erkänner jag gärna att det finns centerpartister som, oförfalskat och från hjärtat, tycker precis som Lennart Pettersson beskriver att Centerpartiet säger. Som parti står dock Centerpartiet för samma pladderhumanism som de övriga riksdagspartierna.

Människors lika värde beaktas uppenbarligen inte av sjuklöverpartierna, bl.a. eftersom invandringspolitiken enbart är formad kring de starka grupper som lyckas ta sig innanför Sveriges gränser. Det är på dessa som det läggs oerhörda resurser, trots att förmågan att göra världsresor är ett uselt kriterium för att mäta skyddsbehov. Men det är dessa som syns och som riksdagspartierna tror sig kunna tjäna poänger och hävda sin moral på. De mest hjälp- och skyddsbehövande som blir kvar någon annanstans, vill riksdagspartierna inte ta i ens med tång.

Kappvändarvalsen

Nej, det är klart Veronica Palm (s), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, inte sagt så ordagrant. Hon borde dock säga så, enligt sin egen retorik och med tanke på hur hon resonerat de senaste dagarna.

När 3 moderater på DN’s debattsida den 26 augusti skrev att arbetslinjen måste gälla även bland nyanlända invandrare, så sjöng vänsterpopulisterna genast sin mekaniska rasism-psalm. En av dem var socialdemokraternas Veronica Palm. Se svt-inslaget här.

Nu en dryg vecka senare, föreslår hon, också på DN debatt, åtgärder i samma anda som hennes sjuklöverkollegor i (m) nyss föreslog.

I båda fallen handlar det om att fiska i vad de själva brukar kalla ”grumliga vatten”, d.v.s bland Sd’s väljare. De har provat alla vapen mot Sverigedemokraterna, men ingenting har lyckats hittills. Sd bara ökar i opinionen och paniken stiger i de etablerade leden. Det vi väntar på härnäst är att de ska stjäla våra uttalanden och våra idéer. Det kan man visserligen säga att de till viss del gjort i och med debattartiklarna på DN, men vari menar de att trovärdigheten skulle ligga?

Det hjälper inte att spruta vatten på lågorna, det är vid härden som elden måste bekämpas. Pratar man invandringspolitik, som både S och M förvisso nu gör i nämnda debattartiklar, utan att nämna den ohållbara storleken på den nuvarande invandringen, så finns givetvis ingen som helst trovärdighet. Att nämna problemen utan att våga diskutera dem, kan liksom tidigare grepp få dem att fastna ytterligare i spindelväven, vilket är en effekt som statsvetaren Göran Bostedt håller för trolig.

Dessutom, hur de än vrider och vänder sig: Originalet är bä(s)t – allti(d)!