Danska LO presenterar i sitt veckobrev A4 en undersökning med rubriken Olikheten mellan danskar och invandrare slår allt.
Undersökningen visar att den olikhet befolkningen i Danmark ser som den mest påtagliga i samhället, är skillnaden mellan etniska danskar och invandrare. 73% av de tillfrågade svarar att de upplever skillnaden mellan danskar och invandrare som stor eller mycket stor.
Flera olikhetskriterier har undersökts på samma sätt. Den klassiska skillnaden mellan fattiga och rika, som genom tiderna förmodligen varit det som människor i hela västvärlden upplevt som det mest påtagliga olikhetskriteriet, får se sig passerat. 68% av de tillfrågade svarade att de upplevde den skillnaden som stor eller mycket stor.
Hade en sådan rapport kunnat presenteras av svenska LO? Det är inte troligt, men en slags omsvängning har skett även i Sverige, som väl snarast kan beskrivas som Ur askan i elden. På 90-talet gick det överhuvudtaget inte att yppa att det fanns problem kopplade till invandringen, utan att rasiststämpeln kom farande. Med det senast decenniets tilltagande problem, har det blivit möjligt. Förutsättningen är dock att problemen skylls på svenskarna, ev. blandat med bortförklaringar kopplade till klasskamp, könsmaktsordning och annat vänsterflum.
Den rapport danska LO presenterar, skyller inte på någon. Däremot präglas den av stor öppenhet kring problemen och dess orsaker. I sista stycket läggs en politisk aspekt på problemen, men utan den socialistiska propaganda vi är vana att se när svenska LO presenterar rapporter. Kritiker och företrädare för regeringen (borgerlig med DF-stöd) får komma till tals på lika villkor.
Danska LO ger intryck av att vara det som svenska LO en gång var – en fackförening av och för folket.
Mittenradikalen 