Vänstern hotar Malmö med våld och förstörelse
DC-tennishelgen 6-8 mars i Malmö har börjat relativt lugnt. Ovissheten om fortsättningen och vilken förstörelse och vilket våld det kommer medföra, är dock stor i skrivande stund. Just nu rapporteras bl.a. om att ett 100-tal maskerade demonstranter dykt upp. Dessa borde omedelbart omhändertas och lagföras för brott mot maskeringsförbudet vid demonstrationer. Uppslutningen hittills på ca 2000 demonstranter, betraktas glädjande nog som lägre än förväntat.
Att det finns rasistiska, samhällsomstörtande, propalestinska element som är beredda att gå långt, finns det ingen tvekan om. Sydsvenskan låter dem komma till tals under anonyma former, vilket är synd. Enligt svensk lag kan deras uttalanden och beskrivna agerande vara nog för att dömas för uppvigling. De har samtidigt den socialistiska majoriteten i Malmö i ryggen.
Som följd av den ökade hetsen mot judar och mot Israel i Malmö, funderar många judar på att flytta från staden, och ev. utvandra till Israel.
Regering med Hamas oacceptabel
En regeringsombildning är på gång i Palestina. PLO tänker samarbeta med terrororganisationen Hamas i en samlingsregering. En sådan är givetvis lika oacceptabel som en ren Hamas-regering, vilket omvärlden varit väldigt otydlig med att förklara för palestinierna.
Metall sviker med chockhöjning
Som följd av den ökade arbetslösheten chockhöjer nu Metall a-kasseavgifterna för sina medlemmar med hela 175 kr i månaden. Det är en höjning som kommer bli svår att bära för många av förbundets medlemmar, som redan lever på marginalerna. Anledningen till att Metall tvingas chockhöja, är usel planering. De vet att konjunkturen går upp och ner, och att bättre tider följs av sämre som följs av bättre, o.s.v. Istället för att förbereda sig inför det förutsägbara scenario som nu uppstått, har fackpamparna låtit sig tas på sängen.
Det här borde vara en väckarklocka för fackligt anslutna, kanske främst inom de politiskt styrda LO-facken och allra främst inom Metall. Det är dags att medlemmarna börjar ställa krav på sina företrädare, att de börjar ifrågasätta nyttan med att vara fackligt anslutna. Ges den utdelning i form av trygghet som medlemmarna rimligen kan begära, relativt de skyhöga fackföreningsavgifter de betalar in varje månad? Vilka alternativ finns till att säkra sin trygghet på arbetsmarknaden? Det är frågor som varje fackligt ansluten borde ställa sig och gå till botten med. Fackföreningarnas egenintresse i att prångla ut en bild av att de är oumbärliga i sin nuvarande form, bör rimligen inte vara den enda grunden för hur en fackligt ansluten bildar sig sin uppfattning.
SD får 4,9% av Sentio
Sverigedemokraterna får i Sentios februarimätning sin näst högsta siffra någonsin i en opinionsmätning, 4,9%. Skillnaden mellan blocken ligger på ca 6-10%, beroende på om Kristdemokraterna räknas som riksdagsparti eller inte. KD fick i undersökningen 3,9%. Övriga partier fick 2,9%. Det innebär att nästan 8% av de tillfrågade angav något parti som just nu befinner sig utanför riksdagen, vilket i sig är en anmärkningsvärt hög siffra.
… men låga siffror inför EU-parlamentsval
Jag har sett 3 opinionsundersökningar hittills, med fokus på EU-parlamentsvalet. Här ligger Sverigedemokraterna lägre än i de vanliga opinionsmätningarna. SD får 1,3% enligt SKOP , 1,1% enligt SCB (som dock alltid givit SD kraftigt underskattade siffror) och 1,9% enligt en undersökning som SvD gjort.
Tyvärr måste man säga att det är enligt förväntningarna. I förra EU-parlamentsvalet 2004 fick SD 1,1% av rösterna, vilket t.o.m. var lägre än i riksdagsvalet 2002. Med den sedvanliga skämmighetsfaktorn medräknad, tyder visserligen allt på ett betydligt bättre resultat för SD i kommande EU-parlamentsval, men gränsen för mandat ligger på rättså precis 4%, liksom i riksdagsvalet.
Medan val till riksdag (och även landsting och kommun) i princip endast handlar om att maximera antalet sympatisörer, så handlar EU-parlamentsvalet för SD’s del väldigt mycket om att få de som redan sympatiserar med oss till valurnorna den 7 juni. Lyckas vi med det, så har vi åtminstone 1 mandat i EU-parlamentet. Missar SD att ta mandat, så kommer det istället att besättas av en EU-ja-sägande representant från ett annat parti, som vill sälja ut Sveriges självbestämmande och bejaka påtvingad överstatlighet som norm för samarbete mellan Europas länder.
Tar SD 1 mandat så kommer Sven-Olof Sällström vara den enda EU-kritiska rösten i den svenska gruppen på totalt 20 ledamöter, som på allvar vill värna svenskt självbestämmande. Tillsammans med andra motståndare mot EU och dess överstatlighet, skulle dock Sven-Olofs röst ingå en växande kör av EU-kritiker, som arbetar inifrån med att stärka de europeiska ländernas självbestämmande, gentemot de starka krafter som vill detaljstyra och uniformstöpa européernas vardag. Jag tycker därför att det finns oerhört starka skäl att rösta på Sverigedemokraterna den 7 juni.
Tsvangirai i bilolycka, frun avled
Den zimbabwiske oppositionspolitikern och nuvarande premiärministern Morgan Tsvangirai har skadats i en bilolycka, dock inte livshotande. Däremot omkom tyvärr hans fru, Susan Tsvangirai, i olyckan. Tsvangirais parti MDC avvisar spekulationer om att det skulle röra sig om ett attentat.
Morgan Tsvangirai kallade sig i början av sin politiska karriär för marxist, något jag tycker han bör förlåtas för. Han betraktar sig idag som socialdemokrat (i den klassiska meningen) och är för ett system byggt på marknadsekonomi och socialt skydd för fattiga. Min uppfattning av Morgan Tsvangirai, är att han är en god demokrat och en frihetskämpe, som dessutom visat stort mod och riskerat livet i sin politiska kamp. Han är idag Robert Mugabes främste utmanare om makten i Zimbabwe.
Uppdaterat 090308
Nya uppgifter har inkommit om att ”olyckan”, trots MDC’s första uttalanden, kan ha varit ett attentat.
Kondoleanser kan skickas till mbuya@stockholm.mail.telia.com , en kontaktadress jag fann på hemsidan för Zimbabwes ambassad i Stockholm.