DN’s kvartssanningar om SD-avhopp

Strömavhopp från SD. Rekordavhopp. Så lyder rubrikerna som för tankarna till slaskpressens försök att maxa lösnummerförsäljningen. Men det är Dagens Nyheter som står bakom, och orsaken till rubrikerna är att ”endast” 97,5% av de kommunala SD-stolarna är tillsatta.

DN har kokat ihop en nyhet, för övriga svenska media att kopiera och klistra in i sina blaskor, som förvisso visar en saklig avvikelse för SD versus andra partier och låter partiföreträdare komma till tals, men som ändå till största delen präglas av fel slutsatser och avsaknad av perspektiv.

Genast efter valet 2006 stod 5% av Sverigedemokraternas stolar tomma. Samma siffra efter valet 2010 var en femtedel så många, d.v.s. 1%. Vad tomstol-procenten var för exakt 4 år sedan saknas känd statistik på, men den kan förmodas ha legat kring 8-10%, eftersom utgångsläget var 5%. Just nu är den tydligen 2,5%, med utgångsläge 1%. Sverigedemokraterna har alltså en betydligt högre tillsättandegrad av sina kommunfullmäktigemandat än för 4 år sedan, trots att kraven ökat markant på partiet, p.g.a. ett avsevärt bättre kommunvalresultat 2010.

Kommunpolitik innebär för de långt flesta inga feta löner eller arvoden, utan hårt slit på fritiden. Folk känner att de inte har tid att engagera sig. Så långt är det lika för alla partier, och redan där finns en hämmande faktor för att få vanligt folk att engagera sig politiskt. Lägg därtill den av SÄPO dokumenterat förhöjda risken för hälsa och egendom, så inser man att det kommer gå väldigt många väljare per SD-politiker. Det är tyvärr resonemang kring sådant som styr folks val, fastän det även finns en annan sida av myntet. Man kan jämställa politik med en hobby, och då göra åtminstone 2 intressanta observationer.

* Politiskt engagemang är ingen lönsam affär, konstaterat ovan. Å andra sidan kostar den olikt de flesta andra hobbys faktiskt inga pengar.

* Förhöjd fara för hälsa och egendom, ja så är det tyvärr. Men det är knappast några svårigheter att finna hobbys som innebär betydligt större risker för åtminstone hälsan, än vad politiskt engagemang för SD innebär ens i det rödbrunaste av AFA-fästen.

Det som stämmer i DN’s förmedling är att det finns en utbredd rädsla bland SD’s sympatisörer att engagera sig för partiet. På många håll (förmodligen främst söderöver) har den börjat släppa, men på andra håll lever den kvar. Men i övrigt är det mesta av DN’s skriverier rappakalja, i ett tafatt försök att få partiet att verka svagt. Låt oss granska argumenten:

Avhoppsfrekvensen på 17% är hög, långt högre än för MP, som ligger 2:a på 3%. Men att en så hög avhoppsfrekvens endast lett till 16 tomma stolar, sammantaget över Sveriges kommuner, visar att partiet haft styrkan av en god kandidatreserv.

Orsaken till avhopp kan variera kraftigt, och fenomenet är tveeggat. Den som utsatts för allvarliga hot kan inte betraktas som feg om han/hon väljer att hoppa av politiken (att däremot vägra ge efter för sådant, är hjältemässigt). Men det finns också en kategori som hoppar av alldeles för lätt, ”p.g.a. omgivningens reaktioner”, som det då gärna heter. De saknar helt enkelt råg i ryggen och ger sig så fort det börjar blåsa lite. Skälen till avhopp spänner med säkerhet längs hela skalan med många mellanvarianter, men vad gäller den senare ytterkanten så är det nog bara bra att de hoppar av. Partiet behöver inga syltryggar, och utan dem är partiet starkare.

För dem som utsätts för verkliga problem p.g.a. sitt politiska engagemang borde inte bara partiet bli bättre på att stödja, utan även samhället i stort. Ska Sverige ha en chans att återupprätta sin demokratiska trovärdighet, så förpliktigar det att ge ordentligt skydd till dem som ställer upp för demokratin.

Vad DN speglat, kanske utan att de själva förstår det, är ett oerhört problem för den svenska demokratin. Motstycke till liknande situation, d.v.s. att människor p.g.a. olika slags förföljelse hoppar av politiken och räds att engagera sig politiskt, saknas i övriga Västeuropa. Sverige hamnar här istället i samma kategori som Ryssland och Vitryssland.

Som avslutning utfrågas en statsvetare vid Göteborgs universitet, Lena Wängnerud. Man kan börja undra om hon vunnit sin professur på trisslott. Hon är helt enkelt ute och reser, kanske mer p.g.a. vad hon inte säger än vad hon säger. Men för rättvisans skull skall också sägas att det dåliga intrycket av henne kan bero mer på DN än på henne själv. Wängnerud berör inte med ett ord de svårigheter som ofta möter SD’s politiker i vardagen, och som Therese Borg berättat om i stycket innan. Istället försöker hon släta över den exceptionella hotbilden mot SD’s politiker, med att andra partier minsann också drabbas av hot. Det är DN som väljer att låta hennes ord avsluta deras reportage – ett klockrent exempel på deras statsjournalistik.

Vidare hävdar statsvetaren att avhoppen skulle skada Sverigedemokraternas trovärdighet. På vilken grund? Trovärdigheten gentemot väljarna saknar anknytning till avhopp inom kommunpolitiken. Det visar en jämförelse mellan 2006 och 2010 års val. T.ex. fick SD 4 mandat i Tomelilla 2006. Inte ett enda av dem tillsattes. Trots detta ökade SD till 6 mandat i Tomelillas kommunval 2010 (och då fanns kandidater). Det är t.o.m. så att det kan få oss kommunpolitiker som verkligen kämpade för SD under 2006-2010, att ifrågasätta om det var värt besväret. Det var det förstås, alldeles självklart just p.g.a. att vi då förde SD’s politik aktivt på kommunal nivå, men vi ska nog inte överskatta vilken betydelse våra insatser hade på det lokala valresultatet i resp. kommun.

Medan riksdagspolitiker och i viss mån landstingspolitiker är mer eller mindre politiska proffs, så utgörs kommunpolitikerna i princip av väljarna själva, särskilt i mindre kommuner. Det säger sig självt, eftersom det i vissa kommuner räcker med 50 röster för att det första kommunfullmäktigemandatet skall trilla in. Finns då inte engagemang bland väljarna i just den kommunen, så faller det, oavsett hur starkt partiet är. Varför hot mot kommunala företrädare skulle stärka den inre kärnan i partiet, förklarar Wängnerud inte. Det är helt gripet ur luften, ett stycke nonsenstyckande och en icke-slutsats.

//Patrik, Ängelholm

Länkar:
Dagens Nyheter
Norra Skåne hakar på

Möjligen har TT’s rubrik inspirerats av den här årsgamla artikeln?
Newzglobe