Positivt tänkande i en svår tid

De senaste dagarna efter katastrofen i Norge har varit uppslitande för många människor, icke minst för politiker av olika färg.

I Sverige avlöstes Anders Behring Breiviks sista mördande skott nästan omedelbart av en medial hets mot det ständiga hatobjektet Sverigedemokraterna, i syfte att binda partiet och dess ideologi till ansvar för massmördarens illgärningar.

Den svenska maktelitens iskalla cynism har lyst varje människa i ansiktet, som inte genomindoktrinerats av denna politiskt-mediala maffia som styr landet. Detta är hårda ord, men de är inte värda bättre, och jag ser inget annat val än att yttra dem. Saker skall kallas vid sitt rätta namn.

Den svenska ovärdigheten har inte haft någon känd motsvarighet i andra länder, allra minst i Norge. Vi har via NRK och andra norska medier kunnat följa händelser och reaktioner. Vi har sett människor sörja tillsammans (bl.a. en gripande bild där meningsmotståndarna Höyres partiledare Erna Solberg och FrPs partiledare Siv Jensen samtalar med tårfyllda ansikten). Vi har hört uttalanden från politiker, främst från det drabbade Arbeiderpartiet och deras ungdomsförbund, som talat om vikten av mer demokrati och icke-hat, för att visa motstånd till det som massmördaren hoppades uppnå. I den mån någon norsk politiker alls uttalat sig politiskt, så har det handlat om att framhäva den egna politiken, och inte att försöka sänka någon annans. Vi har idag hört glädjande uppgifter om att det norska folket protesterar unisont mot massmördaren Breiviks mål att skrämma folk från politiskt engagemang, genom att samtliga norska partier fått ett uppsving av medlemsansökningar under veckan.

Lika ont som det gör att lyssna på den svenska maktfascismens hatfyllda floskler i jakt på framtida väljarpromillen (eg. snarare förlorade väljarpromillen för en hatad meningsmotståndare), lika skönt har det varit att slå över till norska, och även andra länders, kanaler och sändningar, för att få en värdigare rapportering.

Som avslutning vill jag säga att allt förstås inte är alldeles svartvitt. Någonstans har någon norsk reporter/politiker sagt något oklokt efter terrordåden, och flera svenska politiker har förstås uttalat sig klokt eller haft den goda smaken att tills vidare hålla tyst. Icke desto mindre är de tendenser som klargjorts ovan uppenbara.

Jag tillhör ett parti som menar att man skall vara stolt över att vara svensk. Men ofta finner man att det mer handlar om att försöka återupprätta en saknad värdighet.

Patrik Ohlsson,
sverigedemokrat i Ängelholm

Statsvetaren och SD-kritikern Ulf Bjereld, tillika socialdemokrat, överraskar genom att aktivt försöka ta udden av den värsta hetsen mot sina meningsmotståndare
En överlevares öden (SvD)
Norska partier vinner uppslutning (DN)
Terroroffrens namn och foton redogörs (obs, starkt material)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s