Största överraskningen i EP-valet?

Idag är det Sveriges nationaldag, som i år tyvärr kommer lite i skuggan av morgondagens val till Europaparlamentet. Det märks även på min egen blogg, där jag ser mig nödd och tvungen att prioritera det viktiga EP-valet. Väljarna söker alternativ till riksdagspartierna, något jag fokuserat mycket på i tidigare blogginlägg. Valresultatet kommer med stor sannolikhet att svaja till ordentligt gentemot de opinionsmätningar som gjorts före valet, och frågan är vem som kommer stå för den största överraskningen?

Det kvinnofrågelikgiltiga Feministiskt initativ får en miljon av ABBA-Benny, vilket stärker min uppfattning att den gode Benny Anderssons förtjänster ligger inom musiken och inte inom politiken. Det är bortkastade pengar som inte kommer hjälpa Feministiskt initiativ. Det hade varit bättre om Benny istället skänkt pengarna till t.ex. något trädplanteringsprojekt i Afrika.

Junilistan har tydligen tagit ett skutt framåt i Novus opinions senaste mätning, möjligen som en effekt av att de varit med i den senaste veckans stora partiledardebatt (där Sverigedemokraterna och Piratpartiet inte fick vara med). Det ter sig likväl osannolikt att Junilistan skulle ges ytterligare 5 år av väljarna i EU-parlamentet, eftersom de redan avslöjats som ett EU-vänligt parti, medan deras väljare 2004 liksom deras potentiella väljare nu, söker EU-kritiska partier.

Piratpartiet skulle kunna bli en överraskning ifall de trots alla sina fina opinionsresultat ändå skulle missa mandat. Hade riksdagspartierna skött fildelnings- och integritetsfrågorna klokare än de gjort, så hade Piratpartiet legat kvar på de ca 0,4% som de fick i opinionsmätningarna före rättegången mot den mångfalt nazistanklagade mångmiljonären Carl Lundström och hans kumpaner i The Pirate Bay.

Ett av riksdagspartierna är också värt en kommentar. Folkpartiet ligger rätt bra till i opinionsmätningarna, trots att deras väljare bara fick halv valuta för sina röster i EP-valet 2004. Av partiets 2 mandat, gick det ena förlorat när deras EU-parlamentariker Maria Carlshamre 2006 hoppade över till Feministiskt initiativ. Carlshamre vägrade lämna sin plats i EU-parlamentet, men har haft mycket dålig närvaro. Fallet är graverande för båda partierna, men har uppmärksammats förvånansvärt lite i media. En röst på Folkpartiet 2004 innebar alltså en halv röst på Feministiskt initiativ. Hur tänker Folkpartiet garantera väljarna att det går att lita på deras kandidater och att något liknande inte händer igen?

En utmanare är ännu inte nämnd och det är mitt eget parti, Sverigedemokraterna. Vi har potential att överraska i det här valet, trots att EP-valet är svårt för varje EU-kritiskt parti. Jag önskar att jag har fel, men röstskolket bland SD-sympatisörer och EU-kritiker i stort, kommer troligen bli omfattande i detta val liksom i EP-valet 2004. De 1,1% SD fick i EP-valet 2004 var på många sätt bedrövligt, men ändå välsignat. SD passerade då 1%-spärren vilket ger valmyndigheten skyldighet att tillhandahålla våra valsedlar i vallokalerna. De 28303 väljare som röstade på SD i EP-valet 2004 gjorde alltså en mycket viktigt insats och skall ha stort tack.

Jag är övertygad om att SD kommer krossa resultatet från förra EP-valet, men för att nå 4%-spärren och mandat i Europaparlamentet, måste våra sympatisörer verkligen sluta upp vid valurnorna. Det krävs egentligen inga mirakel. I riksdagsvalet 2006 fick SD drygt 162000 röster. P.g.a. det lägre valdeltagandet i EP-valet skulle samma antal röster nu ge SD ca 6% av rösterna.

Jag avslutar med några argument för att rösta på SD i Europaparlamentsvalet den 7 juni 2009.

* Din röst väger tungt. Eftersom bara ungefär hälften så många beräknas rösta i EP-valet som i riksdagsvalet, så väger en röst dubbelt så tungt i EP-valet som i riksdagsvalet, enligt den enkla matematikens regler.

* Det krävs ca 25 röster på andra partier, för att kontra en enda SD-röst. Det är inte så konstigt som det låter, men antalet röster som krävs för att kontra en SD-röst varierar lite beroende på slutresultatet. Får SD 5% av rösterna, så går det 20 röster på andra partier, per röst på SD. Får SD 3% av rösterna, så går det 33 röster på andra partier, per röst på SD. Detta visar konkret hur stor betydelse en röst på SD har i Europaparlamentsvalet!

* De som i första hand röstskolkar är de som inte tycker om EU, men sofflocket innebär likgiltighet och samtycke med den rådande ordningen. Sofflocket är EU-federalisternas bäste vän, eftersom det oförtjänt förbättrar deras valresultat. Det bästa sättet att visa sitt missnöje med EU är att rösta på ett EU-kritiskt parti, och det enda EU-kritiska partiet är Sverigedemokraterna.

* En röst är ett gott samvete. Det är möjligt att EU-kritikernas maktpositioner inte kommer stärkas tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt, för att hindra att EU-överstatlighetens skada på svensk demokrati når långt innan utvecklingen kan vändas. Ni som röstar EU-kritiskt i EP-valet 2009 (och förstås även i senare val som t.ex. riksdagsvalet 2010) kan oavsett vilket vara stolta i framtiden. Ni använde rösten och ni gjorde en insats. Mer kunde ingen begära av er. Ni kan om 30 år se kommande generationer i ögonen och vara ärliga med att ni gjorde vad ni kunde för att förändra utvecklingen.

Fler relaterade länkar:
Helsingborgs Dagblad om EU-valet
Svenska Dagladet om senaste opinionsmätningen
Svalt intresse i Sverige, ännu svalare i Östeuropa
Marita Ulvskog – en fifflande, falsk EU-”motståndare”
Johnny Skalin (SD) förklarar varför DU bör rösta på SD i EP-valet
Sverigedemokraternas EUval-sajt

Ps. Antidemokratins fula tryne visar sig inte enbart mot Sverigedemokraterna. Igår angreps Junilistans internetsajt av hackare. Sådana tilltag är inte bara ett angrepp mot det parti som angrips, utan mot demokratin i stort. Jag fördömer angreppet med kraft och hoppas de skyldiga kan gripas och straffas.

Publicerad på ledarsida!

I tisdagens nummer (den 2 juni) av Helsingborgs Dagblad, publicerades ett inlägg i EU-debatten, skrivet av mig. I papperstidningen fanns inlägget publicerat längst uppe till höger på sidan A3, vilket är en synlig och ganska prominent plats i tidningen.

Det återgavs i stort sett som jag skrivit det, förutom att min rubrik EU ett hot mot svenskt självbestämmande ändrades.

Länk här.

Små länder straffas

Vi är det enda parti som arbetar för att Sverige ska lämna EU, skriver Patrik Ohlsson (SD)

DEBATT. EU antar alltmer formen av en överstatlig monsterstat, där enskilda medlemsländer körs över och tvingas till underkastelse. Detta drabbar särskilt de små medlemstaterna. Så slipper till exempel stora länder som Frankrike konsekvent undan böter trots upprepade brott mot EU:s budgetregler. Små länder som Österrike straffas med bojkott när ”fel” partier hamnar i regering, medan stora länder som Italien kommer undan när samma sak händer där.

Så länge Sverige varit en demokrati, har de svenska grundlagarna utgjort fundamentet för den svenska demokratin. Är det verkligen så, som lagen säger och regeringen erkänner, att det behövs 2 på varandra följande likalydande beslut med ett riksdagsval emellan, för att ändra i svensk grundlag? Svaret är Nej!

Lissabonfördraget påbjuder en omfattande överföring av makt från Sveriges riksdag till EU. Det gäller områden som försvaret, gränsskyddet, invandringspolitiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, ekonomin, ja i stort sett alla vitala beslutsområden som idag ligger på Sveriges riksdag att besluta om. Svenska folket har, trots de enorma konsekvenserna av fördraget, inte tillfrågats.

Det finns även gott om högaktuella sakfrågor där EU är fel ute. Ett turkiskt EU-medlemskap diskuteras, något som samtliga svenska riksdagspartier stödjer. Turkiet är ett stort och fattigt land, som vid medlemskap skulle uppbära ett enormt EU-stöd, bekostat av Sverige och andra EU-länder som anses rika. Turkiet saknar dessutom västerländsk demokratisk och människorättslig tradition. Det enda svenska parti som är uttalat emot Turkiet som EU-medlem, är Sverigedemokraterna.

Ett annat exempel gäller djurskyddet. EU har nyligen givit direktiv om att medlemsländerna skall ha gemensamma regler för ritualslakt. De reglerna tillåter att djuret förblöder under plågsamma former. Sverige kommer alltså inte längre att ha möjligheten att förbjuda djurplågeri inom våra egna gränser.

Sverigedemokraterna är det enda partiet som arbetar för att Sverige skall lämna EU, till förmån för mellanstatliga samarbeten med andra fria, självständiga nationer. Det gör SD till ett unikt alternativ för väljarna, och en garant för EU-kritisk politik i alla de forum där partiet vinner tillträde.

Patrik Ohlsson (SD)

kommunfullmäktigeledamot, Ängelholm

SD och andra utmanarpartier

Sverigedemokraterna betraktas som en av flera utmanare i EU-parlamentsvalet den 7 juni. Jag utlovade i föregående bloggpostning en granskning av övriga utmanare och kommentarer på dessa, vilket jag presenterar nedan. Till skillnad från media, så räknar jag även Junilistan som en utmanare, med tanke på väljarnas slakt av partiet i samtliga aktuella opinionsmätningar.

Feministiskt initiativ
Partiet har inte droppen av en chans att nå EU-parlamentet och det vore rentav oväntat att de skulle nå ens ”valsedels”-spärren” på 1%. FI’s politiskt korrekta genus- och likhetsfeminism har redan anammats av riksdagspartierna, vilket partiet försöker övertrumfa genom att vara rabiata. FI kämpar varken för rättvisa eller för kvinnors bästa och de mörkar ständigt de verkligt brännande frågorna. Icke ett ord hörs t.ex. om invandrarkvinnors utsatta situation och om islamismens hot mot kvinnors frihet. Penisavund är en svag ideologiskt grund.

Junilistan
Partiets smarta drag i förra EP-valet var att de upptäckte en lucka av ideologiskt obundet EU-motstånd bland väljarna, som inte fylldes av något annat parti. De lyckades fylla den luckan under helt eller delvis falska förespeglingar. De flesta av dem som valde Junilistan 2004, trodde att partiet var motståndare till EU. Så visade sig inte vara fallet. EU är tvärtom Junilistans enda levebröd.

Få vet vad partiet har uträttat under sina 5 år i EU. Det är delvis medias fel, för rapporteringen om EU är ofta både dålig och okritisk, och koncentrerar sig alltför mycket endast till valperioderna vart femte år. Men det är givetvis också Junilistans eget fel. De väljare som tar sig tiden att leta upp vad partiet verkligen gjort, finner att det är lövtunt. Därför kommer Junilistan inte att förnya ett enda av sina mandat den 7 juni, utan partiet kommer göra en ”Ny demokrati”. Lätt fånget, lätt förgånget, som flickan sa när hon svek väljarna.

Piratpartiet
Här har vi en utmanare som realistisk tyvärr kan lyckas ta sig in i EU-parlamentet. Varför tyvärr? Kan jag inte unna en annan politisk motståndare lite framgång? Nej inte i det här fallet. Piratpartiet saknar politik på alla områden utom det som allra närmast berör integriteten på internet. Det är troligen inget som bekommer ett stort antal unga arga manliga väljare, som vanligtvis inte är intresserade av politik. Deras berättigade vrede har väckts av en stofil svensk riksdag, som fattat ogenomtänkta och okunniga beslut i känsliga frågor kring fildelning och integritet på internet.

Jag lastar inte väljarna om Piratpartiet skulle komma in, men tycker att även de unga väljare som röstar på Piratpartiet är värda något oändligt mycket bättre. Det positiva det unga väljarengagemanget för Piratpartiet kan föra med sig, är att en gnista av politiskt intresse tänds hos många unga. Det i sin tur kan förhoppningsvis bli till något positivt om några år när de mognar till sig lite mer och vidgar sina politiska visioner.

Medias hållning till utmanarpartierna är under all kritik, särskilt vad gäller Piratpartiet. Detta partis monumentala svaghet i att sakna visioner inom samtliga politiska områden utom ett enda, i kombination med att partiet med stor sannolikhet kommer ta sig in i EU-parlamentet, motiverar en rykande, snudd på svavelosande, medial nagelfarning. Av sådant ser vi dock nästan ingenting. Istället ser vi en lite-kul-ändå-om-de-skulla-komma-in-attityd. Bedrövligt.

Den som jämför med hur media behandlar ett annat utmanarparti, Sverigedemokraterna, måste förundras över medias totala brist på objektivitet och brist på likabehandling av politiska utmanare. Piratpartiet skall ställas till svars för sina brister, inte behandlas som en barnunge!

Vad finns då att hitta om man nagelfar Piratpartiet? Ja, inte är det vackert inunder.

På plats nummer 10 på valsedeln finns Björn Feltén, som anser att sverigedemokrater ska dömas till döden och avrättas. Nummer 2 heter Amelia Andersdotter och är medlem i svenska FN-förbundet (som inte är en del av FN utan ett fristående förbund), vilka vill förbjuda (!) Sverigedemokraterna att verka som parti. Så mycket för Piratpartets trovärdighet som självutnämnda kämpar för medborgarrätt. Piratpartiets ledning känner till missförhållandena bland sina toppkandidater, men gör som de brukar, d.v.s. de tar inte ställning.

Det som förutom politiken skiljer de 3 nämnda utmanarpartierna från Sverigedemokraterna, är att de saknar bredd och basbyggande. Jag tänker främst på att de saknar kommunala avdelningar, men även på att deras partiprogram utanför kärnfrågan, ryms på en postit-lapp.

Det är ett hårt arbete för ett parti att förankra
sig kommunalt, men SD uttalar till skillnad från den andra utmanarpartierna en ambition att skapa avdelningar i varje kommun och representation i varje kommunfullmäktige. Särskilt i södra Sverige har SD nått mycket långt i den ambitionen och arbete fortgår ständigt.

Hittills har inget svenskt parti som byggt från toppen lyckats åstadkomma något långvarigt. Junilistan lyckades inte och Piratpartiet kommer inte heller lyckas bygga på lerfötter, även om de liksom JL ev. kan få en mandatperiod i finrummet.

Några relaterade länkar:
Mörkt läge för Junilistan
Piratpartiet över 4% i SIFO-mätning
SD klumpas oförskylt ihop med italienska Lega Nord, som sitter i regering med Berlusconis parti, som i sin tur samarbetar med M och KD i EU-parlamentet
DN om partigrupperna i EU-parlamentet
Piratpartiet gråter krokodiltårar över debattuteslutning