Resultatet av Sveriges Radios bedrägeri mot SDU under hösten 2008 och vintern 2008/2009, vilket jag skrivit om tidigare, där politiskt engagerade ungdomar spelades in i smyg, har börjat presenteras. För säkerhets skull, och för att garantera inkomst av tillräckligt snaskiga uttalanden, genomfördes bedrägeriet under flera månader och inkluderade fester där alkohol förekom.
Resultatet blev trots det magert – någon minut av yttranden har lyfts fram (SR påstår från partiföreträdare, men vad styrker det?), av totalt ca 100 inspelade timmar. Efterhand har framkommit att SR’s bedrägeri mot SD omfattat inte bara SDU, utan också ett par lokalavdelningar. Kan ett sådant upplägg misslyckas, med de resurser de har och det budskap de på förhand bestämt skall resultera? Givetvis inte.
Ledande svenska media presenterar lydigt och okritiskt denna journalistiska dynga, propagerad från statsunderstött organ, som förstasidesstoff.
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Sydsvenskan
Göteborgsposten
Helsingborgs Dagblad
Om man leker med tanken att Sveriges Radio istället kuppat Folkpartiet eller Vänsterpartiet på samma sätt, vad hade de kommit fram till då? Hade de använt materialet för att stämpla även de partierna efter vad enstaka ungdomsförbundsrepresenter sagt när de festat, i icke-politiska sammanhang?
Dra det ett steg längre, utanför den valbara politiken. Vad hade hänt om Sveriges Radio på samma sätt kuppat en muslimsk organisation? Hur länge hade det dröjt innan judehatet, shariavurmandet, och beundradet av terrordåd krupit fram, om så bara i några enstaka upptäckta fall? Hade enstaka uttalanden hängts ut där sådant uttalats, under insinuationen att det varit hela gruppens (d.v.s. alla muslimers och Islams) inställning? Hade Sveriges Radio vågat dra samma generaliserande slutsats, d.v.s istället för Sverigedemokrater=rasister – Muslimer=terrorister? Eller är det som i George Orwells Djurfarmen, där jämlikheten hyllas, men där vissa är mer jämlika än andra?
Den statliga kampanjen och särbehandlingen gentemot ett ”obekvämt” parti har aldrig varit mer genomskinlig än nu. Att den angripne reagerar är uppenbart, men nog måste väl fler reagera denna gång, av uppenbara rättviseskäl, av krav på fri journalistik utan statlig inblandning, av rena grundläggande anständighetsskäl.
Eller hur genomruttet har vårt svenska samhälle egentligen blivit?
Samtidigt, för att inte bara skälla rättmätigt på Sveriges Radio för vad de gjort: Den som är sverigedemokratisk representant måste alltid tänka minst ett varv extra innan han eller hon yttrar sig i tal eller skrift. Även väggar har öron som uttrycket säger, och vårt parti är väldigt påpassat, till skillnad från riksdagspartierna. Det är precis som Jimmie Åkesson säger, att man alltid måste kunna stå för det man säger, oavsett i vilket sammanhang det yttras. Den som håller sig till det har alltid ryggen fri, vare sig det handlar om en politiker eller inte.
Sverigevänner kommenterar händelsen:
Dragan och hans vänner liknar händelsen med DDR-Stasi’s metoder.
Även SD Lidingö har utsatts för SR’s bedrägerier. SR har där skickat in en mycket ung kvinna att under lång tid spionera på partiavdelningen. SD Lidingö råkar drivas av bl.a. 2 kvinnor med invandrarbakgrund från de forna Sovjetstaterna, som upplevt statligt styrda bedrägerier mot befolkningen förr. Den ena av dem, Liila Baum, har skrivit ett öppet brev till den spionerande SR-medarbetaren, som publiceras på Robstens blogg.
Webloggen Systemfel skriver om drevet, och publicerar också brevet från estniskättade Liila Baum (SD) till Sveriges Radio.
Thoralf Alfsson visar band mellan SR-bedrägeriets projektledare och det extremvänsteranstuckna Expo.
Mittenradikalen 