Facklig fascism

Idag kan vi läsa om att flera fackförbund på klassiskt fascistiskt manér nu överväger att sparka ut personer som är aktiva i ”fel” politiskt parti, antingen från förtroendepositioner eller rent av som medlemmar överhuvudtaget.

Föreningar har vissa rättigheter att välja sina medlemmar, men det står svart på vitt i svensk lagstiftning att de aldrig får diskriminera någon p.g.a. t.ex. hudfärg, social ställning, kön, eller religiös/politisk övertygelse.

Uteslutningarna kan också innebära laga förtal, eftersom motivationen för uteslutning utgår från att klandervärda åsikter tillskrivs enskild person.

Det är däremot oklart om någon lagbrott föreligger vad gäller det faktum att fackförbunden ägnar sig åt medvetet och beräknat sabotage av demokratin, genom att ställa folkvaldas (för ”fel” parti) förtroendeuppdrag mot deras fackliga trygghet, och på så vis slå direkt mot människors politiska engagemang, vilket är en grundval för en fungerande demokrati.

Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 11, säger:

Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

Artikel 14, säger:

Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Brottsbalk (1962:700), 5 kap, 1§ säger:

Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Det här handlar således om lagbrott, då det rör sig om flagranta brott mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter, vilka 1995 dessutom antogs som svensk lag. Det hör alltså hemma i domstol, för laga reglering.

Därutöver har bloggskribenten uppfattningen att fackföreningar som ägnar sig åt den här sortens fascistoida aktiviteter borde straffas hårt, genom att de fråntas sin status som fackförbund, inkl. rätten att förhandla med arbetsgivare och verka på arbetsplatserna. Den juridiska grunden på den punkten är oklar, men det torde stå ganska klart att någonting krävs för att kunna definieras som ett fackförbund.

De som innehar chefspositioner i företagen har också möjlighet att agera. De har ingen anledning att godta att organisationer inverkar menligt på stämningen på arbetsplatserna, genom att mobba/trakassera/utesluta deras anställda i strid med internationella konventioner och svensk lag. Sådan direkt företagsskadlig verksamhet måste kunna straffas ut, och företagen måste ha möjlighet att kasta ut den sortens organisationer ur verksamheten.

Enskilda fackanslutna i förbund som ägnar sig åt fascistoida metoder mot oliktänkande, uppmanas att antingen stanna kvar och aktivt påverka fackföreningarna inifrån, eller att utträda i protest. Den som utträder bör komplettera med separat arbetslöshetsförsäkring och teckna separata försäkringar i de fall sådana tidigare funnits genom det fackliga medlemskapet. Ekonomiskt blir det hela dessutom en ordentlig förtjänst, för de klart flesta.

Relaterade länkar:
Politiskt Inkorrekt
Helsingborgs Dagblad
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Göteborgsposten

Annonser

4 responses to “Facklig fascism

  1. Vänstern har exploderat i Sverige, och nu ser vi resultatet av deras dolda agenda: Diktatur. Du får bara tycket det som vi godkänt att du får tycka.

    Det handlar inte om SD längre, skall vi ha demokrati eller diktatur i Svergie. ordet är fritt!!

  2. Oh nej, det handlar förstås inte bara om SD. Jag har absolut inte skrivit detta i någon slags trångt martyrskaparsyfte. SD är verkligen inte ensamma.

    Fackförbundsuteslutningarna är en sak, men sett till det hela (våld eller andra odemokratiska metoder) är ju SD inte ensamt drabbade av vänsterns terror. På den politiska fronten är ND (ett parti jag skarpt ogillar men det är en annan femma, det är fruktansvärt att de attackeras fysiskt för sina åsikter) långt värre utsatta, sett till antalet angrepp i förhållande till antalet aktiva. I Malmö är judarnas situation till följd av islamisters och vänsterextremas terror ohållbar och de flyr staden i strida skaror. Domare hotas till liv och lem för sitt arbete för den svenska rättsstaten.

    Jag vill inte ha ett samhälle med den sortens problem och allt detta får mig att må precis lika illa som när partikamrater drabbas, möjligen med reservation för att det alltid känns värre om någon man känner personligen drabbas.

  3. Vad gör facket den dagen då samtliga på en en arbetsplats utan kollektivavtal förklarar att dom tillhör SD när facket vill vidta stridsåtgärder?

    Dessutom kan det bli ett intressant fall för EU domstolen om en SD medlem förlorar i AD, där det sitter representanter för ett fack som uteslutit honom

  4. Om det verkligen handlade om det luddiga begreppet ‘värdegrund’ och personliga åsikter om andra människor som räknades skulle det inte finnas en människa kvar i något fackförbund… De första som skulle ryka vore alla religiösa människor av vilken tro som helst. Vad tycker muslimer och judar om varandra exempelvis? Har dom en sund ‘värdegrund’ gentemot varandra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s