SD Linköping

Det finns en slags sinnesbild av den typiske sverigedemokraten.
* Han är man.
* Han har kommit in i partiet de senaste 5 åren.
* Han är missnöjd.
* Han är skåning.

Motsvarar jag då urtypen?
– Jag är man.
– Jag är medlem sedan 2002 men aktiv sedan 2006, så i princip stämmer det.
– Ja absolut, med riksdagssjuklöverns politik, om den ens är värd att kallas det. Alla partier föds f.ö. ur missnöje. Den som är liknöjd engagerar sig inte politiskt.
– Men här brister det. Jag är inte skåning. Kanske lite på dialekten iofs, men den östgötska jag pratade som barn sitter ändå i ryggmärgen. Jag plockar fram den ibland, vilket brukar väcka viss munterhet i omgivningen… då det tydligen är en riktigt bonnig ur-östgötska som då visar sig. Jag är född i Linköping och bodde där till 7 års ålder, och sedan åter under ytterligare 7 år i ung, vuxen ålder.

Linköping är Sveriges till invånarantalet femte största kommun. Sverigedemokraterna har trots detta under många år haft svårt att rota sig i kommunen. En starkt bidragande orsak har varit att extremvänstern gjort livet surt för politiskt oppositionella i kommunen. Bl.a. hoppade den tidigare distriktsordföranden som bodde i Linköping av politiken efter att ha fått en yxa i dörren, undertecknat med ”AFA”.

Nu är det ju så att extremvänsterns poler tenderar att flytta på sig en del över tid. Ingenting säger att just Linköping i nuläget skulle vara värre drabbat än någon annan kommun. Det som hände för ca 3-4 år sedan hände då, och är historia. Dessutom har de grupperingar som tidigare skapat problem fått SÄPO’s ögon på sig, på ett helt annat sätt än de haft tidigare.

Den som engagerar sig politiskt må löpa en viss ökad risk för problem (SD värst drabbat men har ej monopol, även riksdagspartiernas politiker drabbas ibland), men den som inte engagerar sig står inte emot och bidrar inte till någon lösning. Det skall inte tolkas stenhårt, jag menar ju inte att varenda kotte som inte engagerar sig politiskt skall gå med dåligt samvete. Dock kommer de som gör det att i framtiden ha något att kunna minnas tillbaka på med stolthet.

Nåväl, jag konstaterar att Sverigedemokraterna i min gamla hemstad Linköping har fått en nystart, och jag tycker det är enormt glädjande.

Jag avslutar med 2 bloggar tillhörande SD-aktiva Linköpingsbor, och med ett: ”Lycka till, Sverigedemokraterna i Linköping!!!”.
Vi ses säkert någon gång framöver.

Johan Karlssons blogg
Tankar från Linköping

Annonser

3 responses to “SD Linköping

  1. Ibland skäms jag över att vara svensk…

    Det gör nog alla ibland. Det är trots allt vi svenskar som från början öppnat upp för den mångkulturella förstörelsen, genom de företrädare vi valt till riksdagen. Det är en tung uppgift att vända den destruktiva utvecklingen till något positivt och konstruktivt, men det är svenskarnas uppgift att vända utvecklingen. Politiska partier är egentligen bara verktyg. Oavsett hur det kommer gå, så blir det iaf skönt att på ålderns höst med handen på hjärtat åtminstone kunna säga att man gjorde vad man kunde.

  2. Anna varför söker du inte medborgarskap på Kuba eller i Iran om du skäms så mycket över att vara svensk?

  3. Jag skäms själv för en del svenskt… Sveriges regering t.ex, även om orsaken till att jag skäms över den iofs är att den beter sig osvenskt.

    Kanske skäms Anna över vänstervåldet? Om inte så borde hon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s