Astrid Lindgrens värld tillhör alla Sverigevänner

Partisekreterare Björn Söders tal under Sverigedemokraternas landsdagar, innehöll en rad vackra och respektfyllda referenser till allas vår Astrid Lindgrens sagovärld. Detta har fått den mediala vänstern, inkl. Astrid Lindgrens barn, att gå i taket. Jag vill säga följande till dem:

Astrid Lindgren är en del av det svenska kulturarvet. Hon är lika mycket Sverigedemokraternas Astrid Lindgren som PK-etablissemangets Astrid Lindgren. Hyllande referenser i djup respekt och ödmjukhet är inte politisering, men det blir däremot politisering när ni själva väljer att lyfta upp det till den nivån. Dessutom: Eftersom ni aldrig hade reagerat om något av de nuvarande riksdagspartierna refererat till Astrid Lindgren på liknande sätt så tycker jag, för att uttrycka mig rakt på sak, att ni borde hållit tyst även denna gång.

Alla har rätt att hylla Astrid Lindgren. Hon är sina barns mor, men hon är vår författarinna, och det är vårt svenska kulturarv som Astrid Lindgren är en omistlig del av. Ni borde vara glada över att de harmoniska världar som präglar Astrid Lindgrens sagoberättelser, där barn är älskade och får vara just barn, tjänar som inspiration för dagens politiker oavsett partifärg, liksom även när de mindre harmoniska världar hon beskrev i t.ex. bröderna Lejonhjärta, tjänar dagens politiker som avskräckande exempel på samhällsklimat som inte är önskvärda.

De som lägger egna politiska värderingar i det hela, så att de gläds om vissa partier gör sådana referenser men förfasas om andra partier gör sådana referenser, är oerhört trångsynta. Partipolitisk inställning är fullkomligt irrelevant i sammanhanget.

För att citera ”Pelle i Saltkråkan” (numera förmodad kulturarbetere med sympatier någonstans till vänster om skalan) så tror jag faktiskt Astrid skulle roterat i sin grav om hon visste hur makteliten och deras gapiga lakejer använder hennes minne och gärning som slagträ mot partipolitiska motståndare, och försöker bestämma *vem* som får citera hennes verk och inte.

Nedan följer den del av Björn Söders tal där referenserna till Astrid Lindgren fanns:

En annan författare som till skillnad från Selma Lagerlöf inte fick äran att tilldelas Nobels litteraturpris, men som har en särskild plats i våra svenska hjärtan är barnboksförfattaren Astrid Lindgren.

Genom böckerna om Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga har hon förmedlat en positivt, men ändå inte överromantiserad bild av både kärnfamiljen och det äldre svenska samhället i stort, samt spridit kunskap om äldre svenska traditioner, maträtter, språkliga uttryck och mycket annat till miljontals svenska barn. Hennes kulturbevarande gärning är ofantligt stor.

Ni som har läst Lindgrens böcker känner säkert till en bok som särskilt utmärker sig jämfört med andra. Fantasyromanen Bröderna Lejonhjärta innehåller ovanligt tunga och mörka teman.

I denna roman finns sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck. De ljusa och varma temana är dock också starka: syskonkärlek, lojalitet, hopp, mod och uppror.

Romanen handlar om bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta, eller Lejon som de egentligen hette, som efter att de avlidit kommer de till Nangijala, ett land bortom stjärnorna där de får sitt nya efternamn. I Nangijala upplever bröderna äventyr och tillsammans med andra motståndsmän för de kampen mot den ondskefulle Tengils förtryck och draken Katla.

Att stå upp mot orättvisor och förtryck är något vi sverigedemokrater – kanske mer än andra – väl känner till. Och precis som Karl gjorde så ser vi ljuset. Vi ser hoppet om en bättre framtid. Genom lojalitet till varandra och vårt land kommer vi också att kunna bekämpa det förräderi som pågår i riksdagens korridorer.

Astrid Lindgren, min generation har växt upp till hennes sagor och den förtrollade värld som hon återgav. Men Astrid Lindgren hade även ett stort hjärta och var samhällsintresserad.

Vad hade hon egentligen sagt om hon fått se hur det svenska samhället utvecklat sig.

När invandrarungdomar som, till skillnad från Emil i Lönnebergas små hyss, kastar sten på brandkår och polisen för nöjes skull och bränner byggnader och bilar i förorterna? Hon hade säkerligen ställt sig frågan; Hur kunde det gå så här fel?

Astrid Lindgren kunde även dammat av sin satiriska saga om Pomperipossa i Monismanien. Pomperipossa var en allegorisk berättelse om hur en kvinna som jobbar och sliter ändå bara får 5000 kronor om året kvar att leva på.

En liknande berättelse hade säkert Astrid Lindgren skrivit idag om hur våra pensionärer beskattas högre än inkomsttagare och tvingas leva under marginalerna. Det är skamligt hur våra pensionärer, som byggt upp vårt Sverige, behandlas idag.

Återanknytning på slutet:

Avslutningsvis vill jag återknyta till vårt svenska kulturarv och den fantastiska Astrid Lindgren som på ett allegoriskt sätt beskriver Sverigedemokraternas politiska vision i boken Bröderna Lejonhjärta. Kampen mellan det goda och det onda, mot förtryck och tyranni och för frihet och kärlek. Det är sverigedemokratiska värderingar.

Tack Astrid Lindgren för dina insatser för den svenska kulturen och tack alla medlemmar för att ni åker ned till Skåne en hel helg för att delta vid partiets landsdagar. Men som sagt, det är en kamp för frihet av kärlek till vårt land, vår kultur och vår historia. Tack vänner!

Hela talet här.

Referenser i media:
Sydsvenskan
Expressen
Kvällsposten

Annonser

One response to “Astrid Lindgrens värld tillhör alla Sverigevänner

  1. Pelle i Saltkråkan är numera , enligt Wikipedia, journalist på Kommunalarbetaren…

    Vilka politiska sympatier han har framgår inte…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s