SD kan släcka kommunisters regeringsdröm

Sverigedemokraterna blir återigen vågmästare i mätningen från Aftonbladet/United Minds septembermätning, med 5,3% av väljarsymptierna.

Carl Melin från United Minds försvarar opinionsinstitutets webb-baserade undersökningsmetod med ungefär samma resonemang som många av oss från sverigedemokratiskt håll länge har fört:

– Förra valet fick de nästan tre procent, trots att flera mätningar gav dem lägre resultat. Vi tror att vår teknik – vi frågar digitalt och inte i telefon – ger en mer korrekt bild av deras stöd. Internationell forskning visar att telefonundersökningar underskattar politiskt inkorrekta partier. Det är svårare att säga att man tänker rösta på ett parti som inte är socialt accepterat när någon ringer upp, än när undersökningen sker via webben.

Melin tror vidare att det kan bli en blocköverskridande mittenregering med t.ex. S, MP och FP efter valet. Visst har de etablerade partierna möjligheter att hitta alternativ om SD skulle bli vågmästare i riksdagen mellan blocken. Problemet är bara att det kan kosta mer än det smakar för dem. Det första, kortsiktiga, problemet för dem är ju att de, om ingen strategiändring sker den närmsta tiden, kommer gå till val på 2 fasta regeringsalternativ. De partier som ger sig in i andra regeringsbildningar än de gått till val på, kommer råka ut för svekdebatt. Det andra, långsiktiga, problemet är att en blocköverskridande regering kommer bestå av partier utan vana att samarbeta och med ideologiska skillnader (om än mindre i Sverige än i de flesta andra länder).

Om ett annat partis alternativa syn på invandrings- och integrationspolitiken för dem samman, så riskerar just den egna förfelade invandrings- och integrationspolitiken att också bli det enda som de är riktigt överens om.

Eftersom situationen med SD som vågmästare vore helt ny för alla partier, så är det svårt att säga vad som skulle hända. Det är lätt att säga nu att man ska göra allt för att utesluta SD, men hur kommer man agera inför faktum? Är man beredd att svika sina väljare och ingå riskabla samarbeten? Vore inte det rentav att ge SD mer makt, än att köpa partiets stöd i utbyte mot att förverkliga vissa delar av SD’s politik som svensk regeringspolitik?

Jag tvekar ang. Melins tro på mittenregering för att utestänga SD under 4 år. Om det ändå sker ett försök till sådan och det inte omedelbart spricker, så har det det goda med sig att kommunistpartiets regeringsambitioner går om intet, liksom det gör om SD kommer stödja ett regeringsalternativ, för ett regeringsalternativ med kommunister utgår jag från att SD aldrig kommer stödja (dock saknar jag tydlighet på den punkten, för att att ge lite mild intern kritik… men det kan klart dyka upp ställningstagande i den riktningen i tid före valet 2010).

Kan Sverigedemokraterna bidra till en kommunistfri regering, oavsett hur, så har partiet gjort en mycket god insats för svensk demokrati redan där. I den splittrade opposition som vid en blocköverskridande mittenregering utan SD-stöd skulle uppstå av moderater, kommunister och sverigedemokrater, skulle SD som en skänk från ovan få en gyllene chans att ta kommandot som Sveriges ledande oppositionsparti. Det må vara andrahandslaternativ att vara i total opposition, men Sverigedemokraterna skulle även då ha en mycket viktig roll i svensk rikspolitik.

Helsingborgs Dagblad uppmärksammar samma mätning.
… och här sprider sig paniken i HD-ledaren. Samma gamla gagg om att debatten måste tas. Värt att kommentera:

Partiet har fått stor röstandel i en del kommuner men inte förmått utnyttja det starka väljarstödet. Det kan möjligen skapa missnöje hos de nya partisympatisörerna som kanske tröttnar när partiet inte kan leverera.

Här är det på sin plats att påpeka att det är de sympatiserande kommuninvånarna själva som bär huvudansvaret för att det bildas livsdugliga lokalavdelningar som kan ställa upp kommunpolitiskt. Så är det i SD och så är det i alla partier. Partier kan absolut hjälpa till i sådant organisationsbyggande, men varken trolla eller tvinga fram drivkrafter, om de inte finns inom berörda kommungränser. I små kommuner kan 100 röster räcka för ett mandat i kommunfullmäktige. Då måste också den som tillsätter mandatet, jämte 2 ersättare, återfinnas bland de 100 sympatisörerna som röstat. Därför passar jag på att rikta en skarp uppmaning till SD’s sympatisörer:
Partiet behöver ert engagemang och det är bråttom! 2010 års val närmar sig och politiken är inte till för dem däruppe, utan för Dig som vanlig medborgare! Jag är själv kommunfullmäktigepolitiker och agerar gärna bollplank, helt anonymt om så önskas, om någon har frågor kring kommunpolitiskt engagemang. Min email: patrik_ohls@hotmail.com .

Annonser

3 responses to “SD kan släcka kommunisters regeringsdröm

  1. Hade ni slutat vara ett sionistiskt parti hade betydligt fler kunnat tänka sig att ställa upp. Israel är en rasistisk stat. Man skulle bli utesluten ur SD om man förespråkade det Israel gör i Svensk politik.Förespråkar man att folkgrupper ska hållas åtskilda är man inte välkommen trots att Israels politik i stort sett bygger på detta. Israel har brutit mot folkrätten ända sedan staten bildades. Läs kritikerkulturen av Kevin Macdonald och du kommer att ändra garanterat.

    Vilket tröttsamt antisemitiskt vänsterdravel. Och nej man blir inte utesluten ur SD för att man betraktar aktivt försvar av den egna nationen som legitimt. Det Israel gjort hittills är ingenting mot vad de skulle kunna göra – och har all rätt i världen att göra, för att skydda sig mot arabisk/islamistisk terror. 1 miljon araber är israeliska medborgare, de flesta integrerade (vissa rentav assimilerade) i det israeliska samhället. Det är inte mycket till politik för att hålla människor åtskilda.

    Kevin McDonald är en rasistisk pajas och antisemitisk konspirationsteoretiker. Mer om honom och vilka krafter han tyr sig till: http://www.adl.org/learn/ext_us/kevin_macdonald/Affiliations.asp

    Vad gäller dem som sympatiserar med SD men tvekar att ställa upp av olika anledningar, så kanske det förvånar dig, men de är primärt intresserade av Sverige och svenska förhållanden. Ofta finns ett stort intresse just för de lokala, kommunala förhållandena, och frågor som berör deras vardag. Hittills har jag inte hört någon av dem försvara arabisk/muslimsk aggression och expansionism i Israel eller andra delar av världen. Det är min erfarenhet när jag som SD-företrädare under några år mött partiets lokala sympatisörer, men du vet kanske bättre?

    Eftersom ämnet du tog upp är off-topic, så sätter jag streck redan här för vår debatt.

    //Mod’s anm

  2. Om man nu spekulerar i att SD får en vågmästar-roll efter valet 2010 så ligger det närmast till hands att Alliansen fortsätter som en minoritetsregering med deras passiva stöd som fallet var då Ny Demokrati satt i riksdagen.
    Miljöpartiet kan knappast ha ett organiserat samarbete med Alliansen men man kan ingå överenskommelser i frågor som exempelvis integrationspolitiken där nog ”statsbäraren” Rheinfeldt inte gärna vill ha direkt parlamentariskt stöd av SD om han inte vill riskera sin ”PK-certifiering”.
    Dessa överenskommelser blir nog ändå ganska oinspirerande för mupparna som knappast kan utpressa om generella flyktingamnestier och liknande. I andra frågor som skatter och energi kommer nog Alliansen att samarbeta med SD utan att knota. Med litet tålamod och disciplin bör Sverigedemokraterna kunna positionera sig för att ersätta KD i alliansen efter valet 2014 om dessa skulle trilla ut ur riksdagen samtidigt som SD med mera tidsenliga frågor bör kunna kunna växa avsevärt under kommande mandatperiod och helst då på dom alltmer patetiska socialdemokraternas bekostnad.

  3. Jag tror det vore ett misstag av alliansregeringen att se SD som en upprepning på NyD. En stor skillnad är att SD kommer att ställa verkliga krav i utbyte mot stöd för en viss regering. SD kommer fälla en minoritetsregering som inte samarbetar med SD, vid första tillfälle en sådan regering väcker en fråga som saknar SD’s stöd. Jag ser iaf ingen annan logisk möjlighet, i linje med var SD’s partiföreträdare uttalat i frågan.

    Det du säger om tålamod och disciplin är viktigt. 2010-2014 kan i mycket bli en positioneringsperiod för SD inför framtiden. Etablerade partier får under perioden också chansen att vänja sig vid SD i riksdagen, och låta sin inställning mogna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s