Floskler och felanalys i ledare

Lotta Hördin skriver idag i Helsingborgs Dagblad om Sverigedemokraternas uppgång i United Minds mätning. Hon är väldigt orolig för att något av hennes PK-partier i riksdagen ska få släppa till mandat för den politiskt inkorrekta, Sverigevänliga uppstickaren.

Hördin är inne på att varje opinionsmätning där SD ligger över 4% skulle gynna partiet till att nå ännu högre framgångar. Det tror inte jag. Väljarna förstod redan efter valet 2006 att SD skulle ha chans på riksdagen 2010. Vad jag däremot tror skulle kunna ge en märkbar skjuts framåt för SD, är ett riksdagsinträde. Det skulle frånta en stor del av etablissemangets möjligheter att mystifiera och så fördomar kring partiet.

De rödgröna kommer inte regera med SD’s hjälp efter valet 2010. SD för sin del ger heller ingen sådan hjälp sålänge Sahlin blir statsminister och rimligen inte heller om det kan föra in kommunister i Sveriges regering. Det hela är ömsesidigt och trovärdigt. De rödgröna är redan inställda på att vägra ta regeringsansvaret om de inte får egen majoritet.

Hördin uppmanar Alliansen att göra likadant, men hon tänker inte på konsekvenserna, vilket antagligen Reinfelt gjort. Om Alliansen utfäster samma kategoriska vägran att samarbeta med SD, så innebär plötsligt en SD-vågmästarroll i riksdagen något mycket större än i nuläget. Det innebär då regeringskris eller regeringsbildning över blocken. Vad som saknas i den debatten är även att SD kommer ställa krav i utbyte mot stöd. Får SD inte gehör vid sådana förhandlingar, så öppnas möjligheten för misstroendevotum och regeringskris.

SD’s framgångar måste leda till självrannsakan hos riksdagspartierna, skriver Hördin vidare. Hon har inte självinsikt nog att inse att sådan självrannsakan behövs även hos media, och förstår inte att självrannsakan måste innebära att göra upp med precis sådan hantering av SD som präglar hela hennes ledare.

Hördin talar om att SD fyller ett glapp av missnöje mellan invånarna och politikerna. Det är ju så ny politik skapas och det är demokratins gång. När väljarna inte är nöjda med de alternativ som finns, så skapar de nya alternativ. Vad Hördin helt missar är att SD utformas och präglas av väljarna. De etablerade partierna kan därför inte närma sig den missnöjda väljargrupp hon syftar på, samtidigt som de drar Sverigedemokraterna i smutsen. Det finns ett samband mellan dem som hon vägrar se. Sverigedemokraterna har gjort det som etablissemangets krafter inte bara misslyckats med, utan inte ens verkar ha viljan att försöka – att lyssna på och lära av folket, och göra deras åsikter till vår politik.

Det är både förlegat och föraktfullt att stämpla ett folkvalt parti på ett sätt där negativismen tillåts tränga ut sakligheten. Ändå begår Hördin och merparten av hennes journalistkollegor samma misstag, om och om igen, kanske i ren frustration över att folk inte köper deras ”sanningar”. Det i sin tur gör att journalistkåren tappar ännu mer förtroende. SD beklagar debattnivån, men missgynnas knappast opinionsmässigt av att svenska media bär sig oproffessionellt och direkt illa åt.

Annonser

One response to “Floskler och felanalys i ledare

  1. Det är bara att instämma helt och fullt med det du har skrivit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s