Bengt Göran(s)son ute och reser

Detta blogginlägg skrivs som svar på den socialdemokratiske f.d. utbildningsministern m.m. Bengt Göranssons artikel i dagens utgåva av Helsingborgs Dagblad (Länk), främst p.g.a. hans utfall mot Sverigedemokraterna, men jag passar på att kommentera rubriken i artikeln också och det som hör till.

Kan kommuner besluta om yttrandefriheten?, lyder rubriken. Yttrandefriheten är primärt ingen kommunal fråga, men kommuner kan genom olika åtgärder motverka eller gynna yttrandefriheten inom den egna kommunen rent praktiskt. Nu är Bengt Göranssons fråga bara retorisk. Vad det handlar om är att han är arg på att Sollentuna kommun beslutat att inte ge bidrag till en lokal TV-producent.

Utan att vara insatt i varenda detalj i ärendet, är mitt intryck att Sollentuna kommun har gjort helt rätt som nekat bidraget. I alla fall har inte Göransson framfört någon poäng som klargör varför man borde hålla med honom. Bidrag kommer från skattebetalarnas pengar, och de ska man som politiker vara rädd om. Kommer kommunledningen inte överens med bidragstagaren och/eller saknar förtroende för denne, så vore det oansvarigt om bidrag ändå beviljades.

Yttrandefriheten hänger knappast på beviljade eller uteblivna bidrag. I Bengt Göranssons socialistiska bidragssamhälle är det kanske så, men inte i min värld.

Så till utfallet mot Sverigedemokraterna.

Att SJ försöker informera bort tågtrasslet är bara komiskt, fallet Sollentuna pekar på större och farligare tendenser i dagens samhälle. Beställar/utförar-teorierna lockar makthungriga men för intellektuell analys mindre begåvade personer att, troligen utan att de inser det, kränka värden som utgör grunden för ett demokratiskt samhälle.

Jag tycker Bengt Göransson kastar sten i glashus. ”Mindre begåvad”, som han uttrycker det, kan han vara själv. Det är hans parti med anhang som kränker det demokratiska samhällets grunder när de t.ex. sparkar folk ur fackföreningar p.g.a. ”fel” politisk tillhörighet, lierar sig politiskt med ett parti som ännu inte gjort upp med sitt kommunistiska förflutna och deltar i internationella socialistmöten där de med ett leende på läpparna frotterar sig med blodsbesudlade människorättsförbrytare.

Mycket skit har pratats om mitt parti och om våra företrädare, men att vi skulle vara makthungriga förknippas ofrånkomligen med ett gapskratt. Farhågor hörs ibland om att vi sverigedemokrater en dag kommer bli precis som de nuvarande riksdagspartierna i det avseendet. Jag kan inte svära på att det aldrig kommer bli så tillräckligt långt fram i tiden, men jag kan däremot lova att personligen aktivt motverka varje sådan tendens. Som det är nu gäller i alla fall att de feta bidragen som tillfaller riksdagspartierna från skattebetalarnas plånböcker, i mycket liten omfattning också tillfaller Sverigedemokraterna. Makthunger leder oss ingen vart, utan det är idealism och självuppoffring som gäller, under den fritid som återstår efter 40 timmars arbetsvecka och tid för familjen. Det är något Bengt Göransson antingen aldrig själv har upplevt, eller så har han glömt hur det en gång var.

Demokratin behöver också i Sverige sina aktiva försvarare. Och dess marodörer finns också på andra håll än hos sverigedemokraterna.

Bengt Göransson får gärna berätta vilka demokratiska marodörer vi har i Sverigedemokraterna, så ska jag personligen verka för deras uteslutning, för sådant vill vi inte veta av i partiet. För det kan väl inte vara så att Göransson generaliserar och drar alla över en kam, bara för att de har en viss partitillhörighet? Isåfall ska karln bara skämmas, rätt och slätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s