NATO/Ryssland-konflikten växer

Rysslands nygamla stormaktsambitioner innehåller egentligen bara ett enda allvarligt hot = de irrationella handlingar från rysk sida som ambitionerna kan leda till, och som riskerar att ge rakt motsatt verkan för Ryssland. Den skärpta ryska hotbilden mot grannländerna riskerar att bokstavligen kasta in f.d. sovjetrepubliker i NATO. De som redan är med, t.ex. Estland, kräver nu ökad militär NATO-närvaro för sitt skydd.

Innebär Rysslands hotfulla, aggressiva och irrationella agerande att hela problematiken i grunden beror på Ryssland? Det är möjligt att Ryssland oavsett hur omvärlden agerat förr eller senare ändå hade hamnat på den linje man nu befinner sig, men en viktig bricka i händelserna är de ryska och ryssvänliga minoriteterna utanför Ryssland. Det är m.h.a. dessa som Ryssland försöker flytta fram sina positioner. Västvärlden, som själva nyligen uppmuntrade separatism genom att erkänna Kosovo, visade vägen för anarkin. Västvärlden berövade sig själva (och världen i stort) det viktiga och stabiliserande argumentet om vikten av nationers territoriella integritet. I grunden är det givetvis ingen skillnad på att stjäla Kosovo från Serbien, och på att stjäla Sydossetien och Abchazien från Georgien. ”Kan västvärlden så kan vi”, resonerar ryssarna. Det är inte så smart och långsiktig, men med ett perspektiv som räcker halvvägs till nästippen, så räcker det.

En värld där staters territoriella integritet inte längre respekteras, är en osäker värld som ligger vidöppen för allvarliga och blodiga konflikter. Västvärldens erkännande av Kosovo var startskottet och Sverige har genom sitt erkännande del i skulden. Det kan ha varit svensk utrikespolitiks värsta misstag någonsin. Det enda folkvalda svenska parti som var tydligt emot Kosovos självständighet, var Sverigedemokraterna.

Mycket kan skrivas om den uppblossande konflikten mellan NATO och Ryssland. Krig måste givetvis undvikas till varje pris, men vi vet faktiskt inte hur detta kommer sluta. Tillräckligt irrationella beslut från makthavare är allt som behövs för att leda hela vägen till en rysk-västlig militär konfrontation. Exakt vad en sådan skulle innebära är osäkert. Konfrontationen skulle kunna bli lokal och begränsad, eller mer eller mindre fullskalig. Oavsett nivå på krigföringen så skulle Ryssland förlora, förutsatt att det stannar vid konventionell krigföring. Kärnvapen och biokemiska vapen skulle aldrig användas som rationellt drag, p.g.a. risken att utsättas för ett massivt motangrepp med miljoner dödsoffer, kanske total utplåning. Som vi redan ser nu är makthavare tyvärr inte alltid så rationella.

En ny form av dialog måste till stånd med Ryssland, en dialog som har bett och innehåller såväl morot som piska. Det måste också vara en dialog som dämpar den ryska chauvinismen och erbjuder en tydlig väg ut för den ryska ledningen att rädda ansiktet. Mitt förslag är att västvärlden tillkännager sitt fundamentala misstag att erkänna Kosovo som självständig stat och istället antar en linje där Kosovo erkänns som en del av Serbien. Därefter förnyar man kraven på att Ryssland ska dra tillbaka sitt erkännande av Abchazien och Sydossetien. FN’s grundläggande principer om territoriell integritet måste återupprättas!

Ett samlande grepp borde sedan tas för att dra upp nya generella riktlinjer via FN, för hur historiskt förankrade etniska minoriteter skall säkras rättigheter och ev. självstyre, samtidigt som staters nationella integritet hålles som helig princip, endast möjlig att påverka vid full konsensus inom FN och mellan berörda parter.

Ang. raketsköldsproblematiken så är den ryska hållningen enbart absurd, och det finns ingenting att tillmötesgå. Ryssland vill inte att enskilda länder ska få bygga upp avancerade defensiva system för att hindra robotangrepp, eftersom det sägs frånta Ryssland deras avskräckande effekt. Det är inte värt någon ytterligare diskussion. Terrorbalansens dagar är över. Alla länder har samma rätt att försvara sina gränser och sitt territorium. Ryssland har ingen som helst särställning i frågan, lika lite som de har inflytande över vilka länder som går med i NATO eller väljer att stå utanför. Ryska politiker kan avgöra Rysslands ev. ambitioner att gå med i NATO eller stå utanför, men inte påverka andra länders beslut. Makthavare som hotar andra länder med kärnvapen, straffas lämpligen individuellt med internationella reseförbud, oavsett deras nivå. Den cyniske general Nogovitsyn bör vara först ut.

Ps. Jag har fått någon kommentar om att man som sverigedemokrat förväntas vara emot både EU och NATO. Det finns ingen anledning att generellt bygga europeiskt samarbete på överstatlighet. Därför är EU felbyggt från grunden. NATO bygger också på en slags överstatlighet, men i ett mer begränsat avseende – det militära. Det finns en anledning till att länder sluter sig samman för att komma varandra till hjälp i allvarliga krislägen. NATO’s existens och uppbyggnad är i grunden logisk, medan EU’s inte är det. Vad gäller svenskt medlemskap, säger jag Nej i båda fallen, men således av lite olika anledningar som har det gemensamma att vi ska akta oss noga för att lämna över svensk makt till andra länder.

Relaterade länkar:
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet 1
Svenska Dagbladet 2
Helsingborgs Dagblad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s