Veckobrev 29/4 -07

Riksårsmöte i Karlskrona

Efter 7 sorger och 8 bedrövelser samt en mängd olika bud som fått dras tillbaka, står det nu klart att Sverigedemokraternas riksårsmöte blir av – och före den 31 maj vilket partistadgarna föreskriver. Mötet kommer att hållas den 18-20 maj i Sparresalen i Karlskrona. Eftersom Sparresalen tillhör Karlskrona kommun, faller reglerna för uthyrning inom kommunallagen. Samma regler gäller för alla partier och särbehandling av Sverigedemokraterna vore givetvis emot de reglerna.

Emedan privata uthyrare har rätt fria händer att bestämma vilka som ska få hyra och inte (inträffade kontraktsbrott torde iofs vara emot lagen ändå, men det är en annan fråga), så gäller alltså andra förhållanden när kommuner eller landsting äger lokalerna. Med denna lärdom i bakfickan borde alltså problemen med 2007 års riksårsmöte inte behöva upprepas.

Bush vs kongressen

Det amerikanskledda fiaskokriget i Irak rullar vidare, men det interna motståndet i USA är nu större än någonsin tidigare. Den demokratdominerade kongressen kräver en tidtabell för tillbakadragandet av amerikanska trupper från Irak. Bush hotar med veto. Att jag kallar kriget fiasko innebär förvisso inte att jag var motståndare till något av de 2 gulfkrigen från början. Saddam Hussein var en fruktansvärd tyrann, oacceptabel i dagens värld, värd att vid behov störtas med vapenmakt, liksom tyranner som Hitler och Idi Amin tidigare störtats med vapenmakt. För ett sådant projekt krävs dock djupa insikter och noggrann konsekvensutredning innan man skrider till verket.

Det första och största misstaget kom dock redan i det första gulfkriget – att invasionen 1991 inte fullföljdes. Gamle president Bush gav order om reträtt när de amerikanska trupperna stod endast 16 mil söder om Bagdad. Det var ett historiskt misstag. Självfallet borde de ha marscherat mot Bagdad och avsatt tyrannen redan då.

Jag måste dock rätta mig litet, för om det nämnda var misstag nr 1, så finns även ett misstag nr 0, som ligger ännu längre tillbaks i tiden. Det begicks av de kolonialmakter som skapade det konstgjorda och multikulturella landet Irak, genom Sykes-Picot-fördraget 1916. Hade gränserna och nationsbildningarna i Mellanöstern redan då istället bestämts med hänsyn till de olika etniska grupperingarna, så hade mycket blod och lidande sparats sedan dess, i våra dagar och i framtiden.

Oroligt i Estland

Flytten av en staty från slutet av 40-talet, till minne av den sovjetiska invasionen av Estland, har under slutet av veckan skapat svåra oroligheter i Tallinn och på andra håll i Estland. Minst ett dödsoffer och ett 60-tal skadade har krävts under de 2 första dygnens oroligheter. Rysktalande ungdomar har vandaliserat stora delar av Tallinns centrum. Ryssland hotar med brytning av de diplomatiska förbindelserna med Estland och säger sig inte längre kunna ansvara för säkerheten för Estlands ambassad i Moskva (varmed Ryssland gör sig skyldigt till brott mot FN-stadgarna).

Esternas beslut om flytt av den förhatliga statyn, är givetvis fullt naturligt. Estland levde ett par år under Hitlers skräckvälde, men drygt 40 år under sovjetiskt. Röda arméns intåg innebar som bekant ingen ”befrielse” för Estland, som ryssarna uppger att statyn skulle symbolisera, utan starten på drygt 40 år av tyranni. Statyn flyttas nu dit den hör hemma – på en krigskyrkogård. Med tanke på de oroligheter den vållat, vore kanske det bästa rentav om den hade förstörts.

Jag tror att nivån på oroligheterna i Estland har förvånat många i Sverige. Estland är som bekant medlem av NATO och frågan är vad som kan hända om Ryssland skulle öka pressen på Estland ytterligare? Vi bör se detta som en läxa att det kalla kriget inte är fullt lika mycket historia som vi kanske skulle önska.

Nytt nordiskt statsministermord

Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen mördas av sin homosexuelle älskare… i en ny dansk film kallad AFR (= statsministerns initialer). Något smaklösare tema än mord på en nu verkande politiker kan knappast gå att finna. Troligen hade filmen aldrig gjorts om Danmark i likhet med Sverige haft 2 ministermord (varav ett på statsministern) i färskt minne. Frågan om hur filmen hade mottagits i Sverige, om temat varit att Fredrik Reinfelt eller Mona Sahlin (som ju mycket sannolikt, vad vi än tycker om det, tar över statsministerposten 2010) hade mördats i något sammanhang (varför inte av en homosexuell älskare/älskarinna)?

Vi hoppas att Danmark aldrig ska behöva uppleva vad Sverige upplevt och att ingen dåre skall inspireras av filmens tema. Denna film är komplett ansvarslös och borde aldrig ha gjorts.

”Patrik i Politiken” fyller 1 år

Själva bloggen fyller bara 5 månader, men Patrik som politiker kan däremot sägas fylla 1 år… eller har egentligen redan fyllt. Det var i mars 2006 som jag tillsammans med Dag Sundius (Sd Helsingborg) delade ut mina första flygblad här i Ängelholm, vilket visade sig vara starten på något som jag inte alls planerat från början. Brevlådeutdelningarna inför valet blev rätt många och en liten grupp av intresserade kandidater bildades, där jag slutligen hamnade som det översta namnet på den kommunala valsedeln. Mina politiska erfarenheterna begränsade sig då till ett mångårigt politiskt intresse och en sedan barnsben (snudd på) ideologisk läggning åt det värdekonservativa hållet. Det är lite tidigt för memoarerna ännu, så jag nöjer mig tills vidare med denna tillbakablick, på ett för mig mycket händelserikt och intressant år.

Domar i Sapnet-härvan

Stockholms tingsrätt dömde den gångna veckan en folkpartist (fd), en socialdemokrat (fd?) och en Expressen-journalist till dagsböter. Tuffaste domen kom faktiskt inte, som många kanske väntat, mot härvans huvudaktör Per Jodenius (f.d. pressekreterare i LUF) utan mot SSU-ombudsmannen (f.d. får man anta?) Niklas Sörman, som dömdes till totalt 9000 kr i dagsböter. Folkpartiet tillsatte en etik-kommission efter avslöjandena. Socialdemokraterna borde göra samma sak.

Nd på villovägar igen

Återigen visar Nationaldemokraterna på de uppenbara och milsvida skillnaderna mellan moderat demokratisk nationalism och extremnationalism. Nationaldemokraterna önskar nu spä på och befästa de redan allvarliga klyftorna mellan ursvenskar och nysvenskar, genom att på fullt allvar föreslå etnisk rensning på dagis. Vi ser igen att vad Nd vill är raka motsatsen till vad Sd vill. Nd vill se ett splittrat Sverige där etniska grupper hålls åtskilda enligt någon sorts hudfärgsbaserad, nygammal apartheid. Sd vill ha ett icke-rasistiskt Sverige där människor känner maximal samhörighet, kulturellt såväl som i vardagslivet.

Nd har en uppgiven attityd och vill inte göra någonting konstruktivt åt massinvandringens problem, utan bara rycka på axlarna och spä på splittringar ytterligar
e. Där Nd vill strö salt i såren, vill Sd läka dem genom att värna den samhörighet som vi tror är möjlig mellan svenskar och alla de invandrare som faktiskt *vill* anpassa sig i Sverige – och som skulle få en bättre chans att göra det med en rättvis, rimlig, ansvarsfull och europa-anpassad politik kring invandring och assimilering/integration.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s